- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
836

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Peter Nisser: Höst. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PETER NISSER

— Bra att ni lät’en vara, sa fiskaln
polis-viktigt. Jag åker bort och hämtar’n. Följer ni
med?

— Nej, sa jag.

Sen stod vi på förstun och såg lastbilens
strålkastare darra på himlen bortåt Bråtfallet.
Dimma hade stigit över myrhalsen och
Skrikar-stenens vita spets var försvunnen i den.

När de kom tillbaka var de allihop en smula
bleka och tysta. Fjärdingsman knep ihop
munnen och chaufförn hade rädd blick. Det var
bara fiskaln som behöll en viss ämbetsmin.
Bakpå flaket låg Bråtfallarn under en gammal
säck.

— Vi har bara en presenning, sa
lands-fiskaln. Vi räknade ju bara med en.

Sen bar vi upp grisbåren med kronjägarn och
han fick ligga bredvid Bråtfallarn och dela med
sig lite av sin presenning åt honom. Lands-

fiskaln talade om att vi fick vara beredda på
att vittna vid tinget. Älgen skulle han hämta
i morn. Han frågade om vi ville åka med
tillbaka. Garphultarn stötte mig i ryggen och sa
att om vi höll till godo med kammarn så kunde
vi få ligga kvar i natt. Det fanns en
tvåmans-soffa. Om vi ville fortsätta jaga i morn, sa han
och plirade menande. Vi slog till.

Fjärdingsman hade fått order att sitta på
lastbilsflaket. Han satt där också blekrädd och
stel och stirrade med något av panik i blicken
på de två avlånga byltena. Vi stod kvar och
såg efter strålkastarkäglorna som darrade över
skogen och slutligen drog bort.

— I mora kommer dä te stå i tiningera, sa
Garphultarns hustru. Kanske di kommer hit
å tar kort...

— Dä ä kallt, sa Garphultarn
betydelsefullt.

— De är det, sa min bror.

Vi gick uppför förstubron och rött eldsken
slog fram ur spisen när vi öppnade dörren.

836

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0852.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free