Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
någon orätt om man konstaterar att boken helt
igenom präglas av hans kunnighet,
noggrannhet och säkra stilkänsla. Bokens typografi och
utstyrsel är av allra högsta klass. De många
reproduktionerna, varav flera i färg, av
bokband, titelsidor och omslag är alldeles
utmärkta. Bland annat lägger man med
tillfredsställelse märke till att autotypierna inte tryckts
för sig på blankt papper och sedan klistrats in
i boken, som vanligtvis brukar ske, utan att de
tryckts på samma papper som boken i övrigt.
Den suddighet, som brukar bli en följd härav,
har man undsluppit genom att först pressa in
en metallplatta i de sidor som skulle innehålla
illustrationer. På den glättade yta som skapats
genom detta förfarande framträder
reproduktionerna skarpa och tydliga.
"Bokvandringar" är en volym på dryga 300
sidor, mättad med bibliofilt, litteraturhistoriskt
och kulturhistoriskt material av det största
intresse. Här kan tyvärr endast bli fråga om ett
ytterst summariskt omnämnande av de olika
bidragen.
Om de objekt som boksamlaren in spe först
kommer i kontakt med, om barn- och
ungdomsböckerna alltså, har antikvariatsbokhandlare
Erik A. Ohlson i Göteborg skrivit en mycket
instruktiv och roande uppsats. Många av de
klassiska barnböckerna tillhör ju den
antikvariska marknadens största sällsyntheter och
förekommer aldrig i kataloger utan höga
raritetsbeteckningar. Ohlson har dock inte stirrat
sig blind på den bibliofila sidan av saken, den
spelar närmast en underordnad roll i hans
framställning, utan med smittande entusiasm
skrivit en hel liten litteraturhistoria.
Författaren har givit fritt spelrum åt den drastiska
stilkonst à la Frans G. Bengtsson, som den
uppmärksamme läsaren av hans förträffliga
Månadsblad om böcker ibland kan få glädja
sig åt, och det har inte gjort hans uppsats
mindre njutbar.
Att Snoilsky skrev "Svenska bilder" torde de
flesta ha klart för sig, att han dessutom var en
av de hängivnaste och kunnigaste bibliofiler vi
har haft i Sverige är kanske inte lika bekant,
men är inte utan sin betydelse när det gäller
att förstå honom och sätta sig in i hans
tankevärld. Hans boksamling var på intet sätt
överväldigande till sitt omfång, inte mer än c:a
4000 band, men den bestod till allra största
delen av utsökta och sällsynta böcker i ena-
stående kondition. Om samlingen, som nu äges
av Göteborgs stadsbibliotek, och om dess
tillkomst och skapare skriver J. Viktor
Johansson i en blott alltför kort uppsats. Förutom
en mängd kompletterande upplysningar om
Snoilskys förbindelser med "det sagolika
originalet" Klemming (Snoilskys och Klemmings
brevväxling finns som bekant tidigare utgiven)
ger Johansson en fin karakteristik av Snoilsky
som samlare och kommenterar några av de
intressantaste numren i samlingen. Johansson
meddelar också en högst förtjusande,
versifierad brevväxling på franska mellan Snoilsky
och excellensen Alfred Lagerheim rörande en av
Snoilsky eftertraktad 1700-talsbok: "La comedie
sans intrigue, ou, les deux grossesses", ett litet
skämt av C. G. Tessin känd i endast fyra
exemplar. Snoilskys tack sedan boken kommit
honom till handa lyder:
Ah, dans mes bras enfin
La désirée je presse,
Vëtue en maroquin,
La double grossesse.
Gloire au donateur.
Plein de joie mon coeur
Répète sans cesse.
Johanssons uppsats ger mersmak, och det är
med tillfredsställelse man erfar att en
utförligare catalogue raisonné över samlingen kan
väntas i Göteborgs stadsbiblioteks handlingar.
Om en samlare av helt annam typ, om bonden
och riksdagsmannen Lars Månsson i
Trane-måla, handlar en uppsats av överbibliotekarie
S. Hallberg. Lars Månsson greps av längtan
efter böcker redan när han bara var sju år
gammal och lockades av de bokannonser som
stod på omslagen till häftena av Läsning för
folket. Till verklig bibliofil utvecklades han
emellertid inte förrän han blev riksdagsman
(1875) och i Stockholm träffade boksamlare,
antikvariatsbokhandlare och — naturligtvis —
Klemming. Kärleken till böckerna fick ersätta
vad som helt naturligt brast i fråga om
kunskaper, och även om han väl blev lurad en och
annan gång eller lät någon gammal bok
undergå en väl omild behandling, så var det en
imponerande samling han bragte samman. Den
var till övervägande delen svenskspråkig, och
dess kärna utgjordes av en väldig mängd
"vardagsvara", bröllopsdikter, griftekväden,
beväringsvisor etc. Men den rymde också så
exklusiva ting som Visingsborgs- och Reval-
856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
