Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Från bokhyllan - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
kvickheter som skulle kunna bli berättelser,
finns det i hans avslutade verk avsnitt som
blommar lika plötsligt och totalt som
mandelträdet. Ett sådant avsnitt är "Tempëte de
Feuilles" i "Poil de Carotte", varav jag endast
kan citera början:
Il y a longtemps que Poil de Carotte, rèveur,
observe la pius haute feuille du grand peuplier.
Il songe creux et attend qu’elle remue.
Elle semble, détachée de l’arbre, vivre à part,
seule, sans queue, libre.
Chaque jour elle se doré au premier et au dernier
rayon du soleil.
Depuis midi, elle garde une immobilité de morte,
plutot tache que feuille, et Poil de Carotte perd
patience, mal à son aise, lorsqu’ enfin elle fait un
signe.
Au-dessous d’elle une feuille proche fait le mëme
signe. D’autres feuilles le répètent, le communiquent
aux feuilles voisines qui le passent rapidement.
Et c’est un signe d’alarme car, à l’horizon, parait
1’ourlet d’une calotte brune.
Le peuplier déjà frisonne. Il tente de se mouvoir,
de déplacer les couches d’air qui le gènent.
Son inquiétude gagne le hètre, un chène, des
marronniers, et tous les arbres du jardin s’avertissent,
par gestes, qu’au ciel la calotte s’élargit, pousse en
avant sa bordure nette et sombre.
D’abord, ils excitent leurs branches minces et font
taire les oiseaux, la merle qui langait une note au
hasard, comme un pois cru, la tourterelle que Poil
de Carotte vovait tout à l’heure verser, par saccades,
les roucoulements de sa gorge peinte, et la pie
insupportable avec sa queue de pie.
Puis ils mettent leurs gros tentacules en branle
pour effrayer l’ennemi.
La calotte livide continue son invasion lourde.
Elle vöute peu à peu le ciel. Elle refoule l’azur,
bouche les trous qui laisseraient passer l’air, prépare
1’étouffement de Poil de Carotte ...
Det förmörkande molnet, den plötsliga
stormen, träden som dansar i piskande regn träder
undan för undan fram på sidan, och när
alltsammans är nästan över, dröjer det kvar i den
hunsade pojkens inbillning. Poil de Carotte!
Poil de Carotte! Ou diable se trouve-t-il?
G. W. Stonier
Översättning av Sonja Bergvall
TEATER OCH FILM
Teater
Rabies av Olle Hedberg. Hälsingborgs
Stadsteater.
Teaterchef Ingmar Bergman vände sig till
Olle Hedberg med anhållan om ett stycke —
han tyckte uppgiften skulle ligga väl till för
denne författare. Det visade sig att Hedberg
redan hade ett halvarbetat utkast. Resultatet
blev för den ambitiösa scenen en toppuppgift,
vackert löst, och för svensk dramatik i stort en
av dess intressantaste debuter sedan Pär
Lagerkvists och fader Hjalmars.
Denna förhistoria är anmärkningsvärd, ty
annars bruka ju inte teatercheferna känna
någon förpliktelse att precis stimulera den
dramatiska litteraturen. Det naturliga brukar
anses vara att författarna av sig själva
producera på lager — när de lagt ner en åtta, tio
arbetsår på att skriva en åtta, tio pjäser kan
det möjligen vara på tiden att något urplockas
till spelning. Slår då detta väl ut, så få de allt
nyproducerat (men endast detta) spelat i
fortsättningen. Det är också anmärkningsvärt att
segern här vunnits med en pjäs av det litterära,
s. k. "experimentella" slag, som våra teatermän
bruka sky som värst. Men därom kan kanske
bli anledning återkomma i litet allmännare
sammanhang.
Temat i "Rabies" är elakhetens roll i
den mänskliga vardagssammanlevnaden. Homo
homini lupus. Ondska smittar som vattuskräck.
Den som drabbats av hån och oförrätt tar
revansch genom att trampa och bita andra;
så löper farsoten vidare tills den kanske efter
vid cirkel når tillbaka till sin ursprungsort.
Detta åskådliggör författaren i en rad scener,
sammanhållna två i följd genomen gemensam
person, som bär infektionen vidare; men
i övrigt fristående. Det hela är sålunda ett
kedjedrama i stil med Schnitzlers "Reigen",
och på sätt och vis detta styckes ömvändning,
efter aggressionen här har tagit begärets plats.
Cirkeln av länkar inramas av en prolog, där
862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
