Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det ondas äventyr på jordens yta
är inga bottenlösa själars dåd,
men illdåd av förytligade horder
av folk som aldrig nåtts av djupens råd.
Där ytans djinner glitterögda tåga
vid plikten bundna av sin lust till dåd
där tänds det onda äventyrets låga
och härjar jordens yta utan nåd.
Ondskan saknar djup och allvar. Ondskan är
inte bottenlös, den förmår röra sig endast
utefter en horisontal linje. Den förmår endast
öka hastigheten, men den kan aldrig få styrka
ur djupen eller nåd ur höjden. Lusten till dåd
är en ungdomssjuka som den vuxne i vår tid
ej övervinner. Anledningen till att vi ej kunnat
komma till rätta med det onda och att vår
kultur därför synes gå mot sin undergång,
är, menar Martinson, att vi misstagit oss om
det ondas natur. I den stora diktcykeln
"Pas-sader" gör diktaren ett försök att klargöra
utvecklingens gång. Där ställs som varandras
motsatser Ithaka och Robinsons ö. Ithaka är
mytens, diktens, det själsligas land.
Robinsons ö är de stora upptäckternas, den tekniska
civilisationens, de exakta vetenskapernas värld.
Vad människan i modern tid lyckats skapa, har
hon ej inifrån erövrat. Ytan tar henne i
besittning. De döda tingen blir hennes herre. Den
horisontala linjen hennes väg. Det finns ingen
förbindelse mellan Ithaka och Robinsons ö.
Räddningen ligger i en ny enhet, där dikt och
vetenskap, ande och materia sammansmälter.
Det blinda slukandet av fakta, som vi ej kan
förstå, ägandet av ting, som vi ej kan besjäla,
gör oss onda och sterila. Den goda viljan måste
åter få tillfälle att ta världen i besittning. Där
ingen lugn tanke uppstår, där uppstår heller
ingen mänsklighet, heter det på ett ställe. För
de lugna tankarna skall passaden svara,
pas-saden, mognandets vind, som den moderna
civilisationen fruktar som ett tecken på
begynnande sterilitet. I den festligt martinsonska
dikten "Kock på pepparskepp" ses ytlighetens
problem ur en annan synvinkel. Kocken föder
kaptenens älsklingsdjur, instängda i burar på
däcket, med peppar. Men de skriar ständigt
efter starkare kryddor. Kajennen duger bara
en dag. Sedan måste det blandas eldpeppar,
avgrundsvrål och död i maten för att den skall
smaka. Kocken ger uttryck åt Martinsons
avsmak för en värld, som ständigt jagar efter
HARRY MARTINSON
starkare sensationer, som endast kan löpa
vidare utefter sin linje:
Jag rymmer snart en afton
från detta skepp på floden
och söker tjänst hos munnar
som ännu äter bröd.
Den tid som såg mig födas
är bränd i tarm och hjärta.
Dess måge är av asbest
och överkryddat död.
Om ytlighetens ondska och den goda viljans
seger handlar samlingens största och
oförgängligaste diktcykel, "Hades och Euklides".
Euklides, måttens konung, kommer till Hades
för att uppmäta det. Han finner att det saknar
djup och höjd. Allt sker i ett enda plan, utan
värdighet, utan resning. Inte ens sorgen äger
här djup, och Euklides faller till marken och
gråter. Med tongångar som påminner om
Valans spådom i Eddan heter det:
Detta var Hades.
Sökande blickar flackade,
men ingen fann
stående skog
susande kronor.
869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
