Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
romantiska verklighetsprotesten i "Sorgen och
stjärnan" och "Köp den blindes sång". Men
först i "Färjesång" trädde den fram som bärare
av de väsentliga lyriska och tankemässiga
värdena.
Denna böjelse för det antitetiska, för
motsättningen, kan man, som Erik Lindegren
påpekade i sin lysande Ekelöf-essay i tidskriften
Tiden, även iaktta i förhållandet mellan Ekelöfs
olika diktsamlingar. De följer på varandra som
sats och motsats, upphäver varandra, ytligt sett,
men bevarar hela tiden ett svåråtkomligt inre
sammanhang.
Ekelöfs nya samling, "Non serviam", både
går in i detta schema och ställer sig utanför
det. I sitt idéinnehåll står den "Färjesång"
mycket nära; inslagen av orientalisk mystik
har även här stort utrymme. Men den nära
nog skolastiska torka, med raffinerad konst
förvandlad till stor poesi, som utmärkte åtskilliga
av de centrala dikterna i "Färjesång", har här
mjukats upp med tillskott av
sommarnattskänslan från "Sorgen och stjärnan". Jag tänker
då inte främst på vad man kan kalla
naturdikterna. "Färjesång" innehöll ju även "Eufori",
den i sin växling av vilande känsla och orolig
romantisk tanke rikaste och djupaste idyllen på
svenskt språk.
Det finns naturdikter i "Non serviam" också.
De fyller en stor del av första avsnittet i boken.
Några av dem är kanske nästan alltför
stillsamma och fria från problematik. Andra fångar
havets levande andning och tunga drömmar
i ett stiliserat Claude Lorrain-landskap eller
återger med finaste sensuella nyansering grönskan
och solskensfläckarna i en grupp ormbunkar.
Till omväxling presenteras några kärva
näverbitsvykort från Lappland. Djärva temata antyds
här och var utan att riktigt utföras: den vita
falkens ögon är fångna i någonting bortom;
våren står aldrig så ung och hösten ligger
aldrig så virvlande ödslig som kring den grå
ruinens vittrande fasad.
Men "Non serviam" låter oss inte dröja så
länge bland idyller och antydningar att vi
hinner bli otåliga, även om vi skulle råka vara
minst intresserade av den arten av poesi. Redan
från och med "En dödsdröm" befinner vi oss
bland dikter som hör till höjdpunkterna i
Ekelöfs författarskap. Med sin dubbla symbolik
ger den oss både den skapande konstnärens
erfarenhet av konsten som blodavtappning och
GUNNAR EKELÖF
en upplevelse av människan som fossil bland
fossiler under kosmiskt susande årbiljoner.
Ekelöf är ju trots sin uddvassa och tveeggade
intellektualitet en utpräglad romantiker; den
vävnad av halvsanningar, halvlögner,
eftergifter, anpassningar, förräderier och
konventioner, som de flesta efter några få och föga
uppseendeväckande slingerbultar under
puberteten godtar som normalverklighet, har i honom
alltid haft en enveten fiende. Han har bekämpat
den som dynamitard och höjt sig över den som
gud. Han har ibland nöjt sig med rättfram
för-nekelse. I "Non serviam" kan man urskilja
åtminstone två olika linjer av försvar och
angrepp.
I "En julinatt" drömmer sig Ekelöf tillbaka
till den stora urmoderns sköte och vänder sig
till henne som föderska "ovanför astronomiska
kategorier":
Du som har makt med ditt barn
och kan fördriva det
eller ta bort det
förskjuta det, utsätta det
du som ofattbart bortom, ovanför
871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
