Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
av en talangfull inlevelse i främmande miljö,
av en effektivt uppbyggd handling och en
osvenskt intensiv kärlekspsykologi, som
inbringade honom en hel del uppmärksamhet
förutom etiketten vitalist. Hans nya roman,
"Gunga bräde", bevisar att den etiketten var
litet för tidigt och schablonmässigt ditsatt,
eftersom den i sista hand utgör en frän kritik mot
den rationaliserade, alltför medvetna
kroppskulten. Bokens miljö är svensk men egentligen
endast antydd, vilket gör att människorna på
ett ur realistisk synpunkt farligt sätt kommer
att hänga i luften, och själva romanhantverket
är eftersatt i så hög grad att det är lätt att
underskatta bokens rätt ovanliga förtjänster.
"Gunga bräde" är delvis symboliskt tänkt, och
omisskännligt skriven under en
livsåskådningskamp, som han är tämligen ensam om i den1
allra yngsta generationen^ Den har en
påfallande brist på enhet, men så tecknar den också
människan i all hennes labilitet, ambivalens och
självbedrägeri — ställvis schematiskt men också
med många förbluffande fina psykologiska
iakttagelser. Författaren har kompletterat sin i
förra boken ensidigt genomskådande adlerska
och freudska psykologi med en Jungs och
kanske också en Bjerres mera positiva psykologi,
och samtidigt har han strävat efter att ge denna
psykologi ett socialt perspektiv.
"Gunga bräde" domineras av en erotisk
triangel, som består av
förföraren-egocentrikern-vitalisten-överklassaren-adlerpsykologen-skepti-kern Wenner, den tröttkörde läkaren Mikael
Sköld, som envist tror att "idén om människan
ska kunna förverkligas och att krigen bara är
tillfälliga kriser, uppgörelser med gamla
sjukdomshärdar", samt den unga sjukgymnasten
Inga, som på ett normalt sätt vacklar mellan
positiv kvinnlighet och trotsig driftsutlevelse.
Utom dessa uppträder det äkta paret Haag —
mannen är sjökapten men har förlorat sitt
självförtroende i samband med en
minsprängning, där han uppfört sig "fegt"; hustrun
plågas av minnet av en tidig abort. Till sist har
vi den unge arbetarpojken Harry, som
drömmer om att bli akrobat och omsusad av
framgång, en symbol för en kroppskultur som
uteslutande drivs av självhävdelsebegär. Man kan
säga att ingen av dessa människor verkar
särskilt trolig, men att bokens situationer är
mikroskoperade på ett intressant sätt.
Människorna är situationens slavar, den situation
de hamnar i har så många invecklade och
omedvetna trådar, rymmer så många
motstridiga och komplicerade motiv, att
människorna utifrån sett blir ett slags lamslagna
marionetter, medan de inifrån sett är ett
kämpande kaos. Alla försöker tala sanning, men
alla bedrar sig själva, ingen behärskar alla
trådarna i en situation, och då författaren
nästan uteslutande riktar in sitt psykologiska
sökarljus på gränsen mellan medvetet och
omedvetet är det inte att undra på att vi inte
riktigt känner igen hans människor.
Bokens slut är misslyckat ur konstnärlig
synpunkt, men dess symbolik är intressant och inte
omöjlig att tyda. Sedan Wenner avverkat sin
hektiska kärlekshistoria blir akrobaten halvt
omedvetet och ofrivilligt orsaken till hans
bråddöd, då han försöker lära honom att slå
baklängesvolter. Den ensidigt självhävdande
kroppskulturisten Harry, som försöker höja
sig över sin klass, går alltså under tillsammans
med den intellektualiserade kroppsdyrkaren
Wenner, som inte kan komma loss ur sin
pessimism och sin alltupplösande skepsis, mycket
på grund av sin alltför skyddade ekonomiska
ställning. Den minsprängde sjökaptenen Haag
övervinner däremot sin neuros, delvis för att
han och hans hustru vågar bikta sig för
varandra, men framför allt för att han är tvungen
att gå till sjöss igen för att skaffa pengar åt
hustru och barn. Även den i kärleksspelet
över-vunne läkaren har för starkt socialt rotfäste för
att gå under; hans positiva vilja att hjälpa
människorna kan inte brytas av hans erotiska
misslyckande och hans bittra insikt om sin privata
illusionsbundenhet, sin partiella blindhet —
priset för hans tro på människan. Oavsett vad
man tycker om sensmoral är detta onekligen
en egendomlig sensmoral för att komma från
en "vitalist".
Konstnärligt sett måste "Gunga bräde"
betecknas som ofullgången, men den är skriven
av en ung författare i snabb utveckling, något
som inte brukar vara nyttigt för den
konstnärliga balansen. Som experiment är den
intressant och försvarar väl sin plats. Den
genomsyras trots allt av ett positivt sökande som inte
fanns i den förra boken; den vittnar om
ovanliga intentioner och rymmer flera briljant
skrivna partier. Den har ett envist
resonörsdrag, som här och där avkastar elegant
tillspetsade aforismer, och ger som sagt prov på
886
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
