Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
med talang och företagsamhet kan tota ihop
något tryckbart. Därtill kommer att utomlands
litterära riktningar uppstått — i och för sig
originella — som tillhandahåller effektfulla
stilmedel. Man borde därför av dem som kallar
sig författare fordra ett tydligt pius av egenart,
inte bara på ytan utan i sak och synsätt.
Hos de två prosadebutanterna Werner
Aspenström och Bengt Anderberg finns väl ett sådant
överskott, även om det inte är särskilt stort.
Båda är ganska kräsna språkartister och båda
arbetar i det korta formatet: novellen, skissen,
conten. Werner Aspenström är den sobrare
av de två, med något intellektuellt i kynnet.
Titeln på hans bok, "Oändligt är vårt
äventyr", är tagen ur en känd dikt av Karin Boye
men visar sig vara ironiskt använd: det
oändliga äventyret begränsas av ålderdomshemmets
korridor, där de två lama men fantasifulla
gamlingarna turas om att staka sig fram i en
gemensam rullstol, allt i det kroniskt gäckade hoppet
att en gång få var sin. Författaren visar i sin
bok ett öppet och ett slutet ansikte. Första delen
består av snitt ur verkligheten, dels ur barnets
värld, dels ur Bergslagens arbetarmiljö, ofta
mjuka och varsamma i handlaget, men
författaren har svårt att få tag på de dolda
spänningar under ytan som skulle ge det hela
intresse. Vad säger exempelvis en novell som
"Landet där allting är gredelint"? En bild ur
verkligheten men strängt taget utan perspektiv.
Aspenströms klara prosa kan ibland få en
tillsats av något bittert och fruset, som närmar
den till konst. Ett exempel på den slutna,
till-knäppta stilen är exempelvis novellen
"Baklänges in i rummet", om ett äktenskapsbrott
begånget i rena viljeförlamningen, och skissen
"Hundar på hemväg", där de oundkomliga
eumeniderna blickar emot den samvetsslagne
ur en hunds ögon. Det öppna och det slutna
i författarens väsen smälter nog bäst ihop i den
ovannämnda conten från ålderdomshemmet, på
en gång vass satir och ömsint livsbild. Den
avmätte föreståndaren på ålderdomshemmet växer
till en ur "viljans benbrott", ur oklar
skuldkänsla framskapad Vår Herre, vars allvisa
rådslag internerna — som dock är så rikt rustade
för det oändliga äventyret — beskedligt
underkastar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
