- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
891

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

blir nazist av idealitet. De båda pojkarna har
följts åt under hela sin uppväxttid men blir
obönhörligt skilda när Norge härtages.

Fangens nya roman, som är lättare till stilen
än hans närmast föregående, går varken ut
på att ge någon sammanhängande bild av
stämningen i det ockuperade Norge eller att
egentligen studera människor och karaktärer.
Vad den gör är i stället att sätta upp olika
typers moraliska reaktion inför
våldsregementet. Fastän Fangen är en rutinerad psykolog,
kan man nog ibland tycka, att
personteckningen blir väl schematisk. Det finns egentligen
bara tre agerande i denna intellektuellt
upplagda roman: Harald, den sympatiske,
intelligente norske studenten, representanten för den
norska motståndsrörelsen, Carsten, hans kusin,
som går in i NS och tar värvning i Regement
Nordland-Waffen SS för att till slut stupa i
Ryssland, och Knut, en tredje kusin, präst till
yrket, som är något äldre och företräder
kristendomen med dess ideella krav. Det är
han som själv berättar romanen i jagform. Vid
deras sida möter man också Haralds och
Car-stens föräldrar och Knuts hustru, men de förras
väsentligaste roll är att bilda förutsättningarna
för Haralds och Carstens utveckling, och den
senare är knappast annat än en förkroppsligad
röst i Knuts inre.

Det gemensamma i Haralds och Carstens
utgångspunkter är deras kärlek till Norge, säger
Knut. Men Harald visar sig efter hand som
den överlägsnare intelligensen, präglad av det
fina inre sammanhanget i sin karaktär. Han ser
alltid klart sin väg. Han går utan att tveka ut
i Finlands vinterkrig, och den 9 april söker han
upp mobiliseringsdepåerna och deltar i det
norska fälttåget. Han arbetar på en skrift mot
den andliga nazismen, och han klargör också
i långa brev till Knut (upp till 25 trycksidor!)
sin ställning till nyordningen. Det är han som
säger det kloka ordet att National Samling är
en del av oss själva, den är vår egen
kompromiss och svaghet och skam. Men vissa av hans
synpunkter är inte längre up to date. I Norge
torde de utgöra ett passerat stadium, i Sverige
har de delvis redan före kriget skrivits ned av
författare som Vilhelm Moberg och Eyvind
Johnson. Och det blir något av en besvikelse
för läsaren, när Fangen till slut låter honom
liksom Knut bekänna sig till kristendomen. Det
gör romanens typer mera enahanda. Stora

delar av det främsta norska andliga motståndet
— tänk t. ex. på Nordahl Grieg! — har ändå
legat utanför kristendomens ram.

Carsten å sin sida hör till dem som blir
nazister av ytterlig pessimism, i resignation
över andra partiers misslyckanden. Och detta,
pius hans kärlek till fosterlandet, gör att
författaren kallar hans bevekelsegrunder för
idealism. Knut, som torde vara Fangens direkta
språkrör, anser Carsten för en mycket begåvad
ung man. Det är Knut som påpekar för
Carsten, att när stridsmedlen förändras, så
förvandlas också målen, och då är det inte säkert
att man längre kan tala om idealism. Carsten
är själv medveten om att han kan bli vad som
helst, eller, som Harald uttrycker det, bli
"bandit på grund av idealism". Men här måste
läsaren reservera sig. Kan man kalla en man
högt begåvad eller betrakta honom som
idealist, när han tror på och tuggar om de utnötta
flosklerna om den anglo-judiska plutokratien
och den kommunistiska världsrevolutionen?

Härmed sammanhänger också läsarens
opposition mot Knut. Knut är andligen ett barn av
Tyskland, av tysk teologi och tysk kultur, och
hans avståndstagande från nazismen kommer
ganska sent, dock inte för sent. Men på ett par
punkter visar han att hans — och därmed
Ronald Fangens — betraktelsesätt förvridits av
det kristna trosnitet. Första gången är när han
på ett kortsynt, osympatiskt och moraliserande
sätt går till rätta med Haralds far, som råkat
förälska sig i en yngre kvinna och vill ha
skilsmässa från sina barns mor. Den andra är
när Harald gifter sig med en flicka, som kort
efter giftermålet blir offer för en tysk bil och
dess hänsynslösa framfart. Då är Knuts enda,
absurt auktoritetsbundna reflexion, att när Gud
låter detta ske, är det säkert det bästa som
under dessa förhållanden kunnat hända Haralds
hustru! Och man opponerar sig definitivt mot
Knuts åsikt, att kristendomen kunde räddat
Carsten från nazismen, från avgrunderna inom
honom själv. En läsare som inte tror på
Fangens patentfrälsning kan inte anse annat än
att Carstens lättvindiga accepterande av alla de
propagandistiska flosklerna, av de hänsynslösa
våldsmedlen liksom hans envisa kamp för
banditidealen måste bero på en moralisk blotta
i hans karaktär. Man kan visst hysa respekt för
Fangens tro och övertygelse, men han talar för
mycket om Gud, och hans kristendom blir på

891

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0907.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free