Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lösgör sig under författarinnans hand en smula
från den anonyma storstadens kalla gemenskap,
som bohemiska färgklickar i det grå. Många
små detaljer har träffsäkert placerats in i
historien, som därigenom ger ett intryck av att vara
tämligen autentisk. Det förefaller troligt att
bokens personer levde så, att det gick till just
på det viset en vargavinter i Klaras vindskupor
och Söders nödbostäder. Men till någon
konstnärlig helhet har inte Inga-Lena Larson lyckats
forma sitt reportage, och hennes människor
framträder åskådligt till sin yttre gestalt men
är till sina personligheter tämligen valhänt
återgivna.
"Kyrkmålarna" torde vara ett exempel på
den bok med starkt självbiografiskt inslag, som
varje begåvad människa lär kunna skriva.
Författarinnans målaröga har hjälpt henne att göra
den trovärdig, och hennes varma och realistiska
medkänsla med folk, som har det besvärligt,
har gjort den sympatisk, men något därutöver
säger den inte om hennes kapacitet.
Åke Runnquist
Jörgen Ulrich : Jag är Frans. Översättning av
Rabbe Enckell. Fritzes 1945. 6:75.
Jörgen Ulrich är en mycket ung dansk
författare, oanfäktad av hemingwaysk
nynatura-lism och i besittning av en intuitiv
människokunskap och en ålhalt underfundig livssyn. Här
har han skildrat en kärlekshistoria mellan en
nittonårig pojke och en adertonårig flicka.
Flickan blir havande, pojken tvingas av sin far
att bryta med föräldrarna; hans valhänta
försök att skapa en egen existens är på förhand
dömda att misslyckas, och det kommer som
någonting obönhörligt logiskt att flickan dör
i en förtidig födsel. Det är inte främst
generationsbrytningen som Ulrich har velat belysa;
snarare är det den fumliga, djupt tragiska
kurragömmaleken i förhållandet mellan de
hjälplöst unga människorna, det outvecklades
och ofullgångnas ympning på väsensfrämmande
livsformer. Litet spefullt generaliserande kallar
författaren sina huvudpersoner "människor som
har en böjelse att göra allt mera invecklat än
som strängt taget är nödvändigt". Det är i
många avseenden en egendomligt
dubbelbottnad skildring; författaren ser på sina modeller
med en sällsam blandning av medkänsla och
kylig observans, med en ironi som där den
drivs som längst låter berättelsen glida över
i en symboliskt utformad självanalys. Han
arbetar med nervösa temposkiftningar och låter
handlingen leta sig fram över en rikedom av
yttre och inre paralleller; stundtals kan hans
teknik medföra en oavsiktlig knyckighet.
Om Jörgen Ulrichs stilistiska förmåga skall
läsare av den svenska översättningen sväva
i djup okunnighet. Översättaren har valt att
omsätta författarens intentioner i en rättfram
kanslisvenska och har krönt sitt verk med en
serie praktfulla danismer. Här ett blygsamt urval
fånerier: struttande väskor; glätta nattlinnet;
feja skrivbordet; en räcka händelser;
upptågslustiga kurrar; uppbevara. Staffan Andræ
Margaret Landon: Anna och kungen av Siam.
Översättning av Ingeborg Essén.
Bonniers 1945. 14:—.
Kungen av Siam, en lika brutal, despotisk
och bisarr herre som man kan föreställa sig en
sådan kung vara, sände omkring 1860 efter en
engelsk guvernant åt sina barn, en försvarlig
skolklass på 66 stycken. Hon kom, den lilla fru
Anna Leonowens, och uppfostrade under fem
år bl. a. tronföljaren, prins Chulalongkorn, som
sedermera förde in ett visst mått frihet och
kon-stitutionalism, sjukhus, skolor och vägar i sitt
land. Den berättelse vi har här är inte skriven
av Anna själv men bygger på hennes egna
publikationer, och man glömmer verkligen aldrig
bort att det är en dotter av det viktorianska
England som beskriver Siarns prakt och
hemskheter för oss. Men det som utmärker denna
dam är inte bara en viss tung och prudentlig
omständlighet, inte heller förmågan att på 400
sidor beskriva ett orientaliskt, ett
bortre-orientaliskt harem utan att någonsin gå utanför
gränsen för vad som är tillåtet i en bok för
unga flickor. Hon har också en envis värdighet,
som hon inte tappar ens inför kungens värsta
vredesutbrott, hon har en varm känslighet för
sina medmänniskor, som gör att hon aldrig
ser några skrankor mellan sig och "färgade"
människor, och hon tar på allvar sitt ansvar
som den enda talesmannen för något slags
andlig och politisk frihet. Anna glömmer aldrig,
att hennes måttstockar är de rätta, och därför
blir det något hemvant och tryggt även över en
så fruktansvärt avlägsen miljö som 1860-talets
Siam. Detta trots de många och spännande
äventyren och de sällsamt blommande
interiörerna från palats och tempel. Kerstin Anér
907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
