Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stina Aronson: Sötebröd. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINA ARONSON
sin plats och rådgjorde med honom om
sysslorna som han vore nykommen och gårdagen
aldrig funnits. Han hörde tålmodigt på henne.
Hon var som förvandlad, men inte av jäktad
brådska utan av en from iver, som var en
skymt av hennes dolda väsen. Kaffet var
dessutom hett och livande och helgdagskläderna
smekte kroppen.
Över gårdsplanen låg ett slags krympt
halv-mörker. Lappen Sturk var redan där ute, han
hade putsat skidorna och ställt dem till reds
åt henne vid bron. Han sade stillsamt:
— Bry dig inte med bekymmer för
hemkomsten, om din son ber dig stanna. Jag blir
här så länge du behöver mig.
— Jag är helst för gammal för resor,
skämtade Emma Niskanpää.
— Om du löper i mina spår och aktar dig
att stiga ur dem, så finner du den lättaste vägen
till byn. Mot hennes vilja hjälpte han henne
att kränga konten på axlarna. Vädret är lugnt,
tillade han. Och han lyfte sin gula
mongolpanna upp mot skyn, patetiskt spörjande.
Skidspåren efter lappens ankomst var
alltjämt färska och avtecknade sig på sluttningen
som två smala svarta skenor. Här och var
korsades de av skatornas kliv. Längre ner
i slänten på gränsen till myren stack en ruska
upp ur snön, påminnande om en hårtofs på
ett mansbröst. Där var avtaget.
I nästa ögonblick stötte den gamla kvinnan
staven i närmaste driva och var på väg. Ytsnön
revs upp av hennes kjolkant och lindade sig
som en mjuk vaddrulle i hennes spår.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
