Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - T. S. Eliot: Författaren och Europas framtid. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOT
ekonomiska karta. För dess kulturella karta bör
han emellertid känna ett mycket starkt sådant.
Detta problem, som inbegriper relationerna
mellan olika språk och kulturer i Europa, torde
först ha mött författaren som ett
hemmaproblem, och utrikes ärenden är i detta
sammanhang ingenting annat än en utvidgning av
inrikes. Så gott som varje land som länge har
■varit ett enat rike är ett konglomerat av olika
lokala kulturer, och även om det i rashänseende
är fullt homogent, företer det olikheter melllan
öst och väst — oftare kanske mellan norr och
söder — i fråga om språk, sedvänjor och sätt
att tänika och kännia. I fråga om ett litet land
förutsätter främlingen givetvis mycket större
enhetlighet än vad som verkligen är för handen.
Även om den bildade utlänningen är medveten
om att Storbritannien inom sitt lilla område
hyser flera raser och flera språk, underskattar
han måhända betydelsen av de olika typernas
såväl friktion som ofta lyckliga samverkan
mot ett gemensamt mål. Det är en truism att
industrialismen (för vilken totalitarianismen är
ett politiskt uttryck) tenderar att utplåna dessa
olikheter, att lösrycka människor från deras
fädernebygd och blanda dem i stora
industri-och affärscentra eller skicka dem hit och dit
alltefter produktionens och distributionens krav.
Sedd ur politisk synpunkt tenderar
industrialismen att centralisera sakernas ledning till
en stor metropolis och minska det intresse
för och inflytande över lokala angelägenheter
varigenom folk vinner politisk erfarenhet och
ansvarskänsla. "Regionalism" — som visar
sig t. ex. i de alltemellanåt framkommande
kraven på ökad lokal självstyrelse i
Skottland eller Wales — är en protest mot denna
tendens.
En svaghet hos "regionalistiska" rörelser har
ofta varit att anta att en kulturell sjukdom kan
botas med politiska medel, att tillskriva
individer tillhörande den dominerande kulturen
illvilliga avsikter som kanske är dem främ-
mande samt att på grund av otillräckligt
inträngande i orsakerna ordinera ytliga
botemedel. Materialisten betraktar ofta dessa
regionala strömningar med löje. Författaren, som
bör vara särskilt kvalificerad att bådfc
respektera och kritisera dem, bör vara i stånd att se
längre än såväl politikern som lokalpatrioten.
Han bör förstå, att varken i fullständig, allmän
uniformitet eller i isolerad självtillräcklighet
kan kulturen blomstra, och att lokal och allmän
kultur ingalunda står i konflikt med varandra
utan i stället är nödvändiga för varandra. För
teknikerns sätt att tänka är föreställningen om
allmän uniformitet å ena sidan och total autarki
å den andra lättare att fatta. Förenandet av
lokala kulturer i en allmän kultur är svårare att
förstå och svårare att förverkliga. Men
författaren bör inse att uniformitet betyder kulturens
utplåning och självtillräcklighet dess
hungersdöd.
Författaren bör också förstå att en sund
jämvikt mellan stad1 och land är oundgängligen
nödvändig inom varje kulturell enhet. Utan
stora städer — de behöver inte vara stora
i modern, materiell mening utan genom att
vara mötesplatsen för mera avancerat tänkande
och mera förfinade seder — kan en nations
kultur aldrig höja sig över en rustik nivå, och
utan jorden och dess liv att kunna hämta styrka
ur måste stadskulturen förlora sin källa till
kraft och föryngring. Fortunatus et ille qui
deus novit agrestes.
Vad vi lär genom att studera förhållandena
inom våra egna länder kan vi tillämpa på
Europas kulturella ekonomi. Politikens främsta
syfte vid slutet av ett stort krig måste givetvis
vara upprättandet av fred, varaktig fred. Men
olika uppfattningar om de villkor som är
nödvändiga för fred kan vid olika tillfällen vara
rådande. Vid slutet av förra kriget
förknippades begreppet fred med begreppen oberoende
och frihet — man trodde, att om varje nation
skötte sin® inre angelägenheter själv och sin
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
