Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Hjalmar Bergman: Mot i Sutre. Bonniers
1917.
"Mor i Sutre" är en tragedi.
Detta påstående innebär inte något
förnekande av att verket till formen är en
prosaberättelse, och det syftar inte heller i första
hand på det kända förhållandet, att Bergman
alltid hade en böjelse för det dramatiska i sitt
berättande. Det väsentliga är: vad har läsaren
för intryck? På den frågan måste man svara:
som av en tragedi.
Man kan till och med gå ett steg längre och
säga: intrycket är mycket nära besläktat med
det som man får av en antik ödestragedi eller
av Runebergs "Kung Fjalar".
Detta ger verket dess särställning i Bergmans
produktion. Där finns mycket som är tragiskt,
men detta inslag är så gott som alltid
sammanvävt med det komiska och med författarens
egna reflexioner. En riktig tragedi tål
emellertid inte att författaren visar sig i rampljuset;
han må vara hur stor som helst, i jämförelse
med Ödet är han en alltför obetydlig figur.
I "Mor i Sutre" avhåller sig Bergman från att
kommentera; händelserna och personerna får
tala. Samma metod förekommer i några andra
av hans tidigare böcker. Allra längst är den
driven i "Blå blommor". Där finns också ett
djupt tragiskt innehåll, men den boken verkar
ändå inte som en tragedi. Den saknar
monumentalitet. "Mor i Sutre" har däremot
åtminstone delvis den förenkling och
fördjupning, som leder till storslagenhet.
"Mor i Sutre" består av ett händelseförlopp,
som utspelas på tjugufyra timmar, samt en
prolog. Den sistnämnda är i all sin korthet
märklig. Bergman hinner där ge det väsentliga
av huvudpersonens levnadsöde, slå an
grundtonen och spela upp det tragiska grundtemat.
Läsaren får veta, hur Mor i Sutre utvecklats
från en långbent flickunge, som gamle
gästgivarn tagit mot hennes vilja, till en stadig och
bestämd matrona, godlynt men med humör.
Anslaget kommer i och med en scen, då Mor
i Sutre, numera änka, sitter och läser postillan
en söndagsförmiddag. Texten är följande: "Så
säger ock Salomo: Den sig uppå sitt hjerta
förlåter, han är en dåre; men den som går med
wishet, han skall friad vara." Det är det ena
bibelordet; det andra är från Paulus: ’Ty
denna wärldens wishet är galenskap för Gud,
efter som skrifvet är: Han griper de wisa uti
deras klokhet." Ur detta anslag utvecklar sig
det tragiska grundtemat. Yngste sonen,
älsklingssonen Daniel, står bredvid Mor i Sutre
under läsningen. Då kommer Frönsagreven. Att
han skall spela rollen av den onda anden märks
på den atmosfär, som Bergman omgivit honom
med. Han slår ner på Daniel och vill ha honom
till drängpojke. Mor i Sutre nekar, bestämt och
indignerat: inte med hennes vilja. Både hennes
hjärta och hennes förstånd sätter sig till
motvärn. Hennes slutreplik är: "Ja, förlita sig på
det, greven, att gäller det barnen är jag listig
som fånen." Därmed har Mor i Sutre visat
tecken på övermod, hybris. Det understryks av
grevens sista ord: "Då blir det en gloire och
en triumf för kära mor, den dag hennes
klokhet prövas." Om den prövningen handlar sedan
boken, och det av läsaren redan anade
resultatet blir att kombinationen av moderskärlek,
klokhet och god vilja hos Mor i Sutre kommer
på skam.
Det råder intet som helst tvivel om att Mor
i Sutre är en i övervägande grad god och
sympatisk människa. Hon är duglig och hederlig.
Hon är resonabel och söker ordna saker och
ting till det bästa. Hon har ett obestridligt gott
hjärta. Mot detta kan vägas bristerna. De dras
fram med påtaglig illvilja av den skatlikt
sladd-rande svärdottern. Samtidigt har denna kvinna
en profetisk frenesi. Hon är bokens Kassandra:
"Ty all synd, som sker i Sutre, samlar sig i mitt
huvud och går ut genom min mun på det att det
må uppenbarat vara." Anklagelserna låter så
här: "Och först är det morän, som ödslar med
mat och dryck, när hon kommer i tagen. Eljest
kan hon snåla. Men ska hon visa vad Sutre
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
