- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

förmår, så väjer hon inte för något.–-

Och det är högfärden. Och därför kan hon inte
skämmas som hon borde för Stava." Stava, det
är dottern, som fått ett oäkta barn med
Frönsa-greven. Man tycker, att det är sunt och riktigt
av Mor i Sutre, att hon inte vill gå omkring och
betrakta sin dotter som en skam — det är av
sammanhanget mycket påtagligt, att det inte är
dottern, som är liderlig, men väl greven — och
man gillar, att morän har tagit till sig barnet
och inte gör någon skillnad på det och de
övriga barnbarnen. Men det brister på en
punkt. Det är inte ödmjukt nog. Ödmjukhet
kräver gudarna, det må vara den halvtokiga
svärdotterns bönemötesgud eller de makter,
som kören i "Kung Oidipus" anropar.

Vid sidan av Mor i Sutre finns det i boken
två människor till, som är övervägande
sympatiska. Det är Daniel och Valborg, det unga
älskande paret. De är tecknade med försiktig
ömhet av Bergman. De är liksom morän dömda
till olycka.

Mor i Sutre vill ordna med giftermål åt de
båda unga. Det vill också Valborgs far, den
förmögne västgötaknallen Träsken — i
förbigående sagt en av Bergmans mest pittoreska
krumelurer. Men äldste sonen Lars vill inte.
Han är gästgivarn själv efter gubbens död, och
han är den ännu omyndige Daniels målsman.
Som skäl åberopar han rättvisan. Han fick på
sin tid inte en annan av Träskens döttrar.
Fadern sade nej. Bonddöttrar skulle det vara
åt sönerna i Sutre. Varför skulle nu Daniel få
vad inte Lars fick?

Bondevärdigheten,bondetrögheten och
bonde-sturskheten hör till det som ger färg åt dramat.
Lars’ avgörande men inte erkända motiv är att
han hatar sin hustru och älskar Valborg, som
är lik sin syster. Ytterst beror Lars’ vrånghet
på faderns tyranniska missgrepp.
Gästgivargården i Sutre är förbannad precis lika mycket
som Atreus’ hus. Att Stava råkade i olycka och
att Anders super kan också, ledas tillbaka till
fadern, ytterst. Det är bara Daniel, som är
normalt livsduglig. Men nu är det hans tur.

Som ödets verktyg fungerar Frönsagreven.
Det är han som släpper lös det skred, som
drabbar Daniel och därmed Mor i Sutre.

Frönsagreven är absolut ansvarslös. Han är
degenererad överklass, bedragare, förfalskare
och förförare. Han har, utan att veta vad
han gjorde, fått i gång stora avverkningar

av Frönsaskogarna. Arbetarna har inte fått
någon lön, och deras missnöje riktar sig
mot greven. Han har enleverat en rik tysk
borgarflicka, och han är efterspanad av
länsman. Han utnyttjar den illegitima släktskapen
för att begära skydd och förplägnad på Sutre,
och framför allt utnyttjar han morän. Lars
har en berättigad motvilja mot greven. "Han
smiter av sig som tjära." Man skall undvika
beröring med honom, om man vill undgå
olycka. Men mor i Sutre leds av sitt
modershjärta. Hon kan inte säga nej till Stavas bön
för greven, och framför allt kan hon inte
motstå den enleverade flickans rörande gestalt.

Greven är en teatralisk figur, en sannskyldig
teaterdjävul. Bergman avslöjar detta för läsaren
och för morän i en scen, som är en av de
mästerligaste i boken. Det är efter det stora
kalaset. Greven tänker försöka smita i väg
i tysthet. Morän kommer på honom under hans
förberedelser. Han går i matsalen och snokar,
plockar rätt på alla kvarlevor och smulor och
stoppar dem i ett knyte. Han är fattig, trött och
ynklig, när han inte har masken på. Morän
ser det, och återigen talar modershjärtat. Hon
tycker synd om denna avsigkomna figur. Hon
vill underlätta hans flykt. Samtidigt vill hon
få honom undan från Valborg och Daniel. Och
så låter hon Daniel ge sig ut för att öppna
vägen, som skogsarbetarna har barrikaderat.
Med påföljd att Daniel blir ihjälslagen. Mor
i Sutre förlåter sig på sitt hjärta och söker
samtidigt handla med vishet. Just därigenom drar
hon katastrofen över sig.

Det teatraliska hos greven har av Bergman
begagnats som motivering för en del av de
abrupta stämningseffekter, som boken är rik
på. Ett exempel: grevens utnyttjande av den
svarta kolerakärran, när han rymmer från sin
herrgård. Kolerakärran kommer gnisslande in
på Sutre, Träskens fiol tystnar, barnen slutar
dansa och smyger inomhus — alla utom
Basi-lius, oäktingen. Han vet att han är hatad
— trots morans bemödanden att skydda honom
har han märkt och insett det — och tror att
Döden kommit för att befria Sutre från honom.
Det är en scen av hjärtskärande intensitet och
skönhet.

På tal om stämningseffekterna bör det
påpekas, att Bergman i "Mor i Sutre" har
presterat en mycket fin naturskildring. Där finns
ett glimtvis, men skarpt och verklighetstroget

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free