Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ingen skam att vantrivas. Han flyr till naturen
för att slippa människorna, men då borde han
också tiga när det gäller de idéer som
människosläktet brottas med. — Malm är en
betydande konstnär, men han hör till målarnas
släkte och har sin rikedom i öga och öra. I hans
fina natursinne igenkänner vi honom som
svensk. Som tänkare hör han till svamlarnas
internationella släkte.
«
Gustav Sandgren utgav hösten 1944 en stor
diktsamling som hette "Partisan". Det var en
rik och vacker bok. Jag anmälde den i denna
tidskrift, och sedan jag nu läst om min
recension, slår det mig att jag kunde trycka om den
nästan ord för ord och låta den gälla för
Sandgrens nya diktsamling, "Förebud". Det är
samma inspirationsvåg, samma tankar, samma
bilder och visioner som bär upp båda
samlingarna. Det enda nya är ett knippe vackra
och innerliga kärleksdikter. — Sandgren
framstår närmast som en modern Franciscus. Han
umgås förtroligt med blommor och djur. Han
hänvisar till blommornas stilla tillvarelseform
som ett mål för människan att sträva efter. Han
drömmer om ett liv i ögonblickets fullhet och
misstror evigheten, som endast drar bort våra
tankar från det nuvarande. Han hyllar tvivlet
som sin religion och föraktar var och en som
bekänner sig till en lära. Men nog är vad han
själv predikar en lära, läran om att realisera
sina egna möjligheter och vara trogen mot sig
själv. Låt dig inte luras av falska ideal sådana
som fosterland, social gemenskap,
folkhemslycka, utropar hain gång på gång. Han har en
anarkistisk misstro till samhället, och livets
mening finner han i att tveklöst gå förbi, att
bryta och lösa alla band, att känna att inga
gränser finns.
Att känna närheten i alla ting,
att vara ett med allt i lust och smärta,
att vara trädet, stolt i stormens sång,
att vara barnet under kvinnans hjärta,
att känna djupt att ingen gräns är satt
där kött och ande löser sin förening,
att bryta, lösa, tveklöst gå förbi
var osann dygd — så ser jag livets mening.
Sandgren är så individualistisk att han synes
mena att där två tror samma sak, där går det
på tok. Den tro vi har gemensam med andra
förvandlas till den sjukdom som kallas makt.
Endast en absolut frihet kan föra människan
tillbaka till de livskällor som hon nu dragit sig
ifrån. — Det är inte frågan om annat än att
man intresserat lyssnar till vad Sandgren har
att säga. Han har en djup kunskap om de
själsliga sammanhangen. Det evangelium han för
fram påminner rätt mycket om det kristnia
sådant Grønbech tolkar det. Det är oförenligt
med alla former av social gemenskap. Det är
ett sprängämne som tar både vän och fiende
med sig när det exploderar. Men att det behövs
radikala personer som vågar handskas med det
får man ändå vara tacksam för. Som evamgeldst
är Sandgren något för mångordig och pratsam.
Han saknar den rätta formlidelsen. Men det
händer att han skapar dikter av den största
skönhet. I "Förebud" är det särskilt värt
att lägga märke till "Mysterium" och "Efter
ovädret", vilka båda är av hög klass. Den
senare lyder:
Se molnet speglar sig med strandens tall
i vikens vatten som i mörk kristall.
Vart strå har böjt sig under regnets brus.
Nu är det tyst och stilla kring mitt hus.
En syrsa, gömd under ett fuktigt blad,
tar tveksamt upp sin aftons serenad.
Ett brus av droppar bor i örat kvar -—
ett regnbågssvärd långt bort sin klinga drar.
En droppe lik, en droppe på ett strå,
så tycks mig världen som jag kan förstå.
Som viken speglar jag vart ting, vart ljud
och plötsligt är jag i min dröm om Gud.
Livet drar fram med fågelskarors sus,
det kommer, kommer som en här av ljus.
Så är den över, denna aningsstund.
Men jag har varit prisma en sekund.
Maria Wine är i sin andra diktsamling,
"Naken som ljuset", lika ogripbar och
undflyende som i debuten. Hon är alltjämt en
huldra som försvinner mellan trädstammarna,
en sjöjungfru som dyker ned i havet. Hennes
vers saknar i hög grad fasthet och
koncentration. Den glider som en skuggestalt i
skymning, regn och dimma eller den förvillar sig
i urskogar av intrasslade metaforer. Hon är
på jakt efter sig själv. Hon stirrar ständigt in
i sin spegel. Hon drömmer om en kärlek som
skall böta hennes klyvnad, men hon synes lika
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
