Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
chock i det ögonblick då Frans G. Bengtsson
för sin inre syn såg "blodulvarna" från Norden
vada genom Maeldunflodens iskalla vatten.
Andra delen är visserligen också ett resultat av
stor konstruktiv fainitasi, men den har
säkerligen en större portion hederlig hantverksflit
att tacka för sin tillkomst. Den är mindre
levande än första delen, men den verkar i all
sin brokighet och brustenhet mera "historisk".
Det blir emellertid fackmännen som få avgöra
hur mycket av historisk sanning det verkligen
finns i denna av tusentals konkreta och
verklig-hetsliknande detaljer sammansatta bild av tiden
omkring år 1000, då kung Brian just hade enat
Irland, då Valdemar regerade i Kiev och
Basi-lios i Bysans, då jasrlarna och småkungarna
voro legio, handelsvägarna vimlade av krigare
och köpmän, och då världens undergång ansågs
omedelbart förestående. Likaså blir det
teologernas sak att avgöra hur pass riktigt Frans G.
Bengtsson uppfattat den missionerande
kristendomen. För den teologiskt oförfarne är det
emellertid en fröjd att i nådens år 1945, i en tid
som i gudsförsmädande klenmodighet djärves
tala om ett religiöst minimum och i vilken
gudsbilden hos den menighet som kallar sig
religiös ofta inte tycks vara aminat än en på
molnen projicierad bild av det som på jorden
kallas andlig impotens, få läsa om denna
offensiva kristendom, som verkligen tror att Gud
förmår allt, och som mycket handfast gör denne
Gud till en, levande realitet för eventuella
tvivlare.
Att Frans G. Bengtsson serverar tiden i
preparerat skick är emellertid tydligt. Den har
visserligen inte mist den vilda "saveur" den
har i krönikorna från detta tidevarv som kallas
"det mörka", men liksom vildsvinsstek för att
till fullo kunna njutas av moderna gommar
först lägges i en marinad av rödvin kryddad
med tolv sorters kryddor och mildrad av en
morot, så har Frans G. Bengtssons anrättning,
innan författaren överlämnat den åt läsarna,
blivit kryddad och mildrad med mångahanda
humorns och den desintresserade esteticismens
kryddor och ställvis dämpats ned med ett
slags spexighet. Det myckna talet om avhuggna
huvuden är kanske i full överensstämmelse med
seden av år 1000, men det har också
beröringspunkter med bordskonversationen i de
akademiska kretsar där en lätt hänsyftning på
saltade och enrisrökta människohuvuden inte
kan anses såsom ett brott mot god ton, även
om den göres i det ögonblick kötträtten
kommer på bordet.
Inför andra delen av "Röde Orm" kan frågan
uppstå om det kanske inte hade varit bäst om
den första delen hade fått förbli ett
engångs-överdåd, ett djärvt stjärnskott. Helhetsintrycket
av denma andra del går inte riktigt väl
samman med helhetsintrycket av den första delen,
och även inom själva denna andra del har
Frans G. Bengtsson inte lyckats hålla stilen
fullkomligt enhetlig. Det patetiska inslaget i
historien om Are den blinde är härvid mindre
störande. Det rent modernt sentimentala slutet på
historien om magistern från Aachen kommer
däremot alltid att förnimmas som en mjuk
och rutten punkt av förbluffande stilslapphet
i denna bok där personerna i övrigt liksom
figurerna på en vävd tapet äro vederbörligt
karakteriserade och vederbörligt försedda med
var sina speciella attribut men eljest lika litet
som forna tiders tapetfigurer ägnade att
fundera över eller att psykologisera. Den som får
dylika spekulationer i sitt huvud bör emellertid
komma ihåg, att ingenting göres för sina fels
skull o. s. v., och att förtjänsterna i detta fall
äro mycket stora. Han kan också tillrådas att
läsa om t. ex. en sådan episod som den om
skrivaren från Polotsk, som reste till Kiev med
nio avhuggna huvuden i en korg, och som på
vägen råkade bli av med korgen, ett gott
exempel på hur man går till väga för att lyckas med
det litterärt sett svåraste av allt, nämligen att
i enkla och vardagliga ord berätta en enkel och
vardaglig historia. Elisabeth Tykesson
Ordning och kaos
Per E. Rundquist: Farväl till sommaren.
Gebers 1945. 9: 50.
Per E. Rundquists nya roman handlar till
stor del om en författares yrkesmödor och
skaparvånda. Som romanämne betraktat är
detta ett litterärt nödmynt, som jag tror att en
skribent bör vara ytterligt försiktig med att
släppa ut i marknaden; det ger nämligen ett
intryck av själv äter i, av brist på ämnen och
upplevelser, av oförmåga till konstnärlig
objek-tivering och omstöpning. Och minst lika
oförsiktigt är det nog att så tätt efter Pär Lagerkvist
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
