Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sin avvikande, ömtålige och inåtvände son bland
de misslyckade och de oriktiga. Som jude har
Kafka dessutom på det intensivaste sätt känt
sig tillhöra en ras mot vilken omgivande folk
aldrig har upphört att föra process och en
process där den anklagade inte har någon
utsikt att uppnå "det fullständiga frikännandet"
utan på sin höjd ett "uppskov" eller ett
"temporärt frikännande" så beskaffat, att en ny
häktning kan inträffa när som helst, kanske först
om några år, kanske redan i morgon. Men
denna känsla av rättslöshet och skuld, utvecklad
ur ras- och miljöförhållanden, skulle inte fått
en så överväldigande styrka om den inte hade
slagit ner i det ömtåliga samvetet hos en
människa vars önskan är att vara oförvitlig.
Å andra sidan blir själva denna samvetsömhet,
stolthet och ovanliga rättskänsla ytterligare en
anledning till omgivningens oförsonlighet och
anklagelser. I "Processen" finns det bara två
anklagade, Josef K. och köpmannen Block, men
det är karakteristiskt att det inte är den
krypande, ynkliga och alla förödmjukelser villigt
sväljande Block (måhända avsedd som
representant för den smidiga och servila judetypen)
som slutligen släpas till avrättsplatsen utan den
stolte och samvetsömme Josef K.
I en ny och förfärande gestalt har Kafka
frammanat den hämndens och anklagelsernas
Jahve som hos sitt egendomsfolk ingöt en så
oerhörd känsla av skuld och därför måste
blidkas genom ständigt mera omfattande
försoningsriter och blodiga offer. Men
betecknande både för Kafka och för den moderna
tiden är att i "Processen" denne gud inte bara
är namnlös, osynlig och en högsta instans om
vars innersta avsikter och fordringar man
ingenting vet utan också en Överstedomare vars själva
förefintlighet verkar osäker. Och denna
ogripbara och outgrundliga högsta instans som utövar
sin myndighet genom ett slags judisk präststats
strängt hierarkiskt uppbyggda
domstolsorganisation och på samma gång endast äger en av
den moderna vetenskapen nästan utplånad
existens är på ett förbryllande sätt förbunden med
samhället och staten. Josef K. är rättslös både
inför gud och människor, en himmelens och
jordens utlänning. Men sammanvävningen av
andligt och världsligt tryck, av religiös
skuld-förnimmelse och social osäkerhetskänsla till en
enhet av ångest är samtidigt den på en gång
klarsynta och förvirrade drömmens som blan-
dar yttre och inre, känslan av oförklarlig och
faktisk "arvsynd" med känslan av oberäkneligt
och faktiskt hot från samhället, alltsammans
färgat av geniets klärvoajanta föraning om en
Maktens hemliga guds- och statspolis som efter
alla sina skenbara rättegångar och alla sina
falska förespeglingar om uppskov och
eventuellt frikännande slutar med att i ett ensligt
beläget stenbrott låta sina hej dukar stöta kniven
i bröstet på sitt offer.
"Processen" ger en överblick över livet som
i stark förkortning fångar in människornas
himmelsvitt skilda läggningar, konflikter och
öden: de lugna vardagsmänniskornas små
bekymmer är aningslösa grannar till
högspän-ningssjälarnas metafysiska ångest. Känslan av
att vi aldrig kommer ifrån skulden och ändå
på samma gång är offer är ständigt närvarande.
Kafka visar med en suggestiv kraft vars
verkningar vi inte kan undandra oss
bedrägligheten i den illusion som kommer oss att tro att
vi i grund och botten är "oskyldiga": Josef K.
som inte kan erinra sig något särskilt brott
blir bara genom sin anmärkning mot vaktarna
orsaken till den fruktansvärda prygelscenen.
Men redan disproportionen mellan den snabba
avrättningen av Josef K. och den relativa
likgiltighet som domstolen visar för processen
mot köpmannen Block och naturligtvis ännu
mera disproportionen mellan Josef K:s eget
brott och straff synes mig innebära något mera
än den djupa insikten om hur olika de krav är
som ställs på olika människor. "Processen"
speglar i mardrömmens form ett ömtåligt
samvetes religiöst färgade och ångestfyllda grubbel
men är ur en annan och kanske ännu mera
dominerande synpunkt uttryck för en ensam
människas bittra besvikelse på livet, på gud.
Josef K. är inte själv utan skuld till den
ohyggliga tragedien som visserligen bottnar i hans
djupa uppfattning av sitt öde och sitt ansvar
men kanske också i ett slags ofrihet gentemot
detta öde och i ett slags skuldkänslans alltför
obotliga förtvivlan. "Att rätt uppfatta en sak
och att missförstå samma sak utesluter inte
helt vartannat", säger fängelseprästen i
domkyrkoscenen. Men genom att inte skjuta ifrån
sig den fruktansvärda kalk som försynen
förefaller att vilja tvinga honom att tömma i botten
blir Josef K. till slut den stumma åklagaren mot
en försyn som — skyldig eller oskyldig eller
bådadera — likväl har visat sig endast ha lag
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
