Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i det groteska, barbariska spektaklet med
djurstympningar och löjligt obscena upptåg ändå
förmedla något av den orfiska extas, som är
oss mest väsensfrämmande. Det verkar inte
enbart komiskt, när han skriver att
argonauterna som återvände från orgien "tedde sig som
gudar och inte som människor och det stod ett
ljussken kring deras huvuden. Men när de
äntrat ombord och tagit på sina gamla kläder
bleknade glansen och de var åter människor,
fastän inte precis desamma som förut." Det
märkliga är att man tror honom.
Töre Zetterholm
Utopisk humor
John Steinbeck: Det stora kalaset.
Översättning av Sven Barthel. Bonniers
1945. 6:50.
I "Det stora kalaset" har Steinbeck återgått
till sin humoristiska genre från "Riddarna
kring Dannys bord", bara om möjligt ännu
mera befängd. Den sistnämnda burlesken
förhåller sig till den i år utkomna ungefär som
30-talets hot-jazz till 40-talets jitterbug.
Innehållsligt är det inte någon förnyelse, "Mack
och pojkarna" är Danny och hans gäng i en
ganska lätt förklädnad. Däremot är den
panta-gruelistiska accenten mycket förstärkt, både
vad det gäller moraliska och språkliga detaljer
och — vilket kanske får betecknas som ett nytt
drag — den nästan renässansartade
kulturpropaganda som bedrivs i "doktorns" gestalt.
Denne doktor är innehavare av Västra
biologiska anstalten, ett slags enmansfabrik för
biologiska preparat, huvudsakligen hämtade ur
den kaliforniska havsfaunan. Han förser ett
flertal universitet med dissektionsobjekt, och
anstalten är en säregen kombination av
akvarium, terrarium, laboratorium, tusculum och
konservatorium, ty doktorns huvudpassioner är,
utom öl och arbete, poesi och musik, såvitt man
kan döma särskilt gammalitaliensk. Gatan han
bor vid med dess pittoreska kinesaffär och
skräpiga ödetomter är annars befolkad av
amorala, antisociala, hedonistiska infödingar
som antingen är beroende av havets, fiskets och
konservfabrikernas chansartade arbetstillfällen
eller som av denna allmänna existentiella
ovisshet dragit den absoluta lättjans konsekvens.
Doktorn skildras som "både kall och varm", och
sådana är också de: de trivs med honom därför
att hans vetenskap liksom adlar deras gata och
lian med dem därför att de exemplifierar hans
livsfilosofi. Han är en natur som betraktar
livets både kalla mekanism och varma skönhet
liksom genom en vägg av glas —
förstoringsglaset, glasburken, provröret (också böcker
och grammofonskivor är ju ett slags flaskor,
också den klara ytan i ebbgölarna ett slags
glas) — och de kaliforniska dagdrivarna
omkring honom gör på samma sätt fast med andra
utensilier: empirien blir erotik, förstoringsglaset
de fem cent doktorn ger per insamlad groda,
burken en konserv och glaset givetvis ett
vanligt sådant med någonting i. Steinbecks tes
tycks vara den, att det mot moralen ljumma
samfund som moralisten benämner Laodicea
i sina invånares ögon i själva verket är raka
motsatsen, "kallt och varmt", att den asociale
utan tvivel trivs (och har rätt att trivas)
i det asociala hur mycket än den sociale
avfärdar det. I hans sensualistiska Utopia-kvarter
gör man en dygd av lusten och ingen lust av
dygden. Det hela kulminerar i att "Mack och
pojkarna" avhåller först en hejdundrande
misslyckad, sedan en hej dundrande lyckad fest för
doktorn, varvid denne spelar Monteverdi och
läser en översättning från sanskrit innan han
avsomnar.
Det hela är lustigt, poetiskt, symboliskt,
"buggigt", skrattretande, fördomsfritt, soligt —
och väl översatt av Sven Barthel. Det är en
knopp på den västamerikanska humorns
havs-anemon, men om denna knopp skall skilja sig
från moderdjuret, fästa sig någonstans och
leva egenliv, det är en annan fråga.
Gunnar Ekelöf
Purgerad Rabelais
Francois Rabelais : Den store Gargantuas
förskräckliga leverne. Översättning av Holger
Petersen Dyggve. Fahlcrantz &
Gumælius 1945. 9:50.
Francois Rabelais: Pantagruel. Översättning
av Holger Petersen Dyggve. Fahlcrantz
& Gumælius 1945. 9:—.
Att översätta Rabelais är en uppgift som i
svårighetsgrad överträffar de flesta andra. Den
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
