Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Januari. N:r 1
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rälsen, men hans förehavande observeras av
Simon, som förtvivlad söker en utväg och med
sitt eget blod färgar en trasa som tjänar som
stoppsignal för tåget. Det är en berättelse om
människans kränkta värdighet, och såtillvida
ansluter den sig till kungsådran i rysk
berättarkonst under 1800-talet. Av samma lödiga
mänskliga och konstnärliga halt är Garsjins berättelse
"Fyra dagar", som handlar om en sårad
soldats ångestfulla upplevelser på slagfältet. Sitt
motiv hämtade Garsjin från rysk-turkiska kriget
1877—78. En sådan novell står knappast efter
Tolstojs berättelser från Sevastopol. Också
bland de övriga berättelserna i denna samling
finns det några ting av intresse. Veresajev är
rikligt representerad, och med all rätt. Av de
nyare berättarna fäster man sig här kanske
framför allt vid Kirill Levin och Vladimir
Lidin, den senare en skicklig och kultiverad
epiker. Vanda Vasilevskaja, tidigare känd
genom romanen "Järtecknet", apoteoserar det
ryska folkets motståndsvilja gentemot de tyska
inkräktarna i en åskådlig men enkelt
konstruerad berättelse, "I stugan". Den är
representativ för innehållet och stämningen i krigsårens
ryska novellistik, förefaller det.
Johannes Edfelt
Människor och minnen
Gärda Lidforss af Geijerstam: Så minns jag
Bengt Lidforss. Natur och Kultur
1945. 9:—.
K. G. Ossiannilsson: O gamla klang- och
jubeltid! Minnen från åren 1875—1914.
Bonniers 1945. 8:50.
Karl Asplund: Livets smultronställen.
Minneskåserier. Bonniers 1945. 7:50.
Bengt Lidforss — naturvetenskapsman,
litteraturkritiker, religionsforskare och
socialistisk polemiker i ett och samma stycke, med
åtskilliga stänk av personlig demoni i sin
självförtärande intensitet, sin överströmmande
vitalitet, som inte uttömdes i forcerade
intellektuella prestationer utan måste taga sin tillflykt
till utsvävningar — hela hans uppenbarelse och
kulturtyp är något högeligen sällsynt i vårt
land; den kan attrahera och stöta bort men inte
lämna någon likgiltig, inte undgå att utöva en
sällsam fascination på både samtid och
eftervärld. Han liknar Georg Brandes även däri, att
han blivit älskad och beundrad som få, hatad
och smädad som ingen, samt däri, att han
givit upphov till legender och blivit en
romanfigur, omskriven av skönlitterära författare,
från Ossiannilsson och Paul Rosenius till Hans
Larsson och Gustaf Hellström.
Hans Larsson har sammanfattat B. L:s
livsgärning i orden, att han "gjort mera gott än
man tror genom att under ett par decennier
tvinga människor att stå för vad de sagt och
nedlåta sig till reda och skäl". En förnämligare
kulturkritisk insats än att på detta sätt ha
verkat för intellektuell redbarhet kan väl
näppeligen tänkas; det är att ha befordrat en andlig
process av det hemlighetsfulla slag som på en
gång isar och eldar. Den tragiska personliga
bakgrunden skymtar i ett brev till systern,
nedskrivet av en dödsmärkt man, vars intellektuella
krafter och intressen voro oförbrukade, men
där han talar om de "lustar och begärelser"
som fordom jagat honom likt ett "rasande
hundkoppel". Det ger ett begrepp om polerna
i Lidforss’ sammansatta natur, om det väldiga
kraftspel, vari han alltför hastigt föröddes.
Av denna problematik får man alltså några
glimtar men knappast heller mer i den
varmhjärtade minnesbok som B. L:s syster, doktor
Gärda Lidforss af Geijerstam nyss utgivit,
och som präglas av det impulsiva, lite
rapsodiska skrivsätt vi känna igen från hennes
litterära journalistik i Göteborgs
Handelstidning. Hon meddelar en rad stickprov på
broderns lysande polemiska fäktkonst men lägger
egentligen inga nya drag till bilden av hans
intellektuella personlighet. Inte heller går hon
närmare in på hans privatliv; utan att draga
ut konsekvenserna antyder hon bara, vad ett
par stora besvikelser i förhållande till kvinnor
kunna ha betytt för honom. Erkännas skall,
att ämnet är ömtåligt, men man saknar ändå
mycket starkt den sammanfattande
karakteristik av B. L. som människa och karaktär, vilken
d:r Geijerstam i sin dubbla egenskap av syster
och läkare bort äga särskilda förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0093.html
