Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som satt så starka spår i debutnovellerna i
"Studentrum". Där är uppsalaåren med
förbi-skymtande poetprofiler, Schücks välvilligt
mullrande patriarkgestalt, som för övrigt
återfunnits även hos Ossiannilsson, samt först och sist
Johnny Roosval, som invigde honom i det
konsthistoriska studiet och blev ledaren för
en hel kämpande kyrka av unga forskare;
genom det väldiga nationella
inventeringsarbetet "Sveriges kyrkor" förde Roosval sina
entusiasmerade adepter i direkt kontakt med
konstföremålen, gjorde dessa levande och värda att
älska och lärde eleverna att se och göra nytta
på samma gång. Asplund är inte den ende som
vittnat om sin tacksamhetsskuld till Roosval
och dennes insatser som preceptor och pioniär
i ett förkrigsuppsala, där humaniora florerade,
ännu ostörda av tidshändelserna. Däremot
uppehåller han sig i mitt tycke alltför mycket vid
de s. k. studentikosa nöjena, som jag alltid
funnit outhärdliga. Mer behållning har jag
då av lotsättlingens sällsamma segelfärder, av
hans roliga interiörer från August Lindbergs
sommarnöje på Dalarö och av hans flyktiga
sammanträffanden med Heidenstam; knappast
anade han då, hur betecknande det var, att
"Medborgarsångens" skald ur tidningen klippte
ut just — börsnoteringarna!
Med sin milda levnadsvisdom, sin
finsnick-rade, sordinerade stilkonst utgöra Karl
Asplunds minneskåserier ingen betydande bok men
väl en älskvärd och behagfull och avgjort en
kultiverad och artistisk. Man skulle gärna vilja
höra honom berätta om sina och sina
jämnårigas smärtfyllda uppvaknande till första
världskrigets hårda, råkalla verklighet.
Holger Ahlenius
Den gamla sköna tiden
Elsa Nyblom: Strängt personligt. Ljus 1945.
10:—.
Elsa Blomberg hette en flickunge med ögon
på skaft som i seklets början bodde i ett
gammalt hyreshus på Östermalm som kallades
Bahian och innehöll många fattiga. Hennes far
var vaktmästare i Riksbanken, dessutom
vicevärd i Bahian, modern barnmorska med
vidsträckt klientel, och flickan fick ibland följa
med sin mor i de fina hemmen, eftertelefone-
rades extra av barnen där på grund av sin
talang att berätta sagor. Sagoberättandets gnista,
som måste ha vårdats väl under åren, har slagit
ut i lycklig låga i den bok, "Strängt
personligt", där Elsa Nyblom, Vecko-Journalens förra
redaktör, för en lyssnarskara av många tusen
har berättat om sin barndom dels i Bahians
stadskvarter, dels i sin mormors
västmanländska by.
Ont och grymt, ursprungligt och starkt,
frodigt, festligt, outtömligt i sina variationer och
mäkta spännande, väller livet fram i denna
originella självbiografiska kulturskildring, vars
förnämsta kännetecken är den säkra
verklighetskontakten och en fantasifullhet som får rosorna
i spruckna krus att dofta på sitt eget sätt.
Bahian hyste både stabila och ytterligt
bohemiska, även rent förkomna, existenser inom
sina väggar. Till råga på allt låg det stora
hyreshuset infogat i det fina Östermalm, varför
kontrasterna blev oerhört grälla. De vilda
Bahia-barnen, vilkas grepp om den mustiga
verkligheten var hårt, föraktade och avundades
barnkammarbarnen som vallades i parkerna:
att de förra fick en del brännsår i skinnet och
de senare några droppar av en försåtligt
verkande skuldkänslas gift i blodet torde inte ha
kunnat undvikas. Författarinnan återger allt
det faktiska, såsom klädedräkt, interiörer,
ekonomi, seder och bruk, med förtroendeväckande
exakthet. Ett öde som skymtar i förbigående:
den blida snickarfrun som var lycklig i sitt hem
bland blommorna, tills hon blev tvungen att
arbeta med att skölja buteljer i en källare tolv
timmar om dagen i ständig belysning. Då tog
hon sig för med att smaka på det som fanns
i botten på buteljerna och förföll på kort tid.
Folk kunde inte fatta hur det kunde gå så! —
Vilken dyster fasa och fascination vidlådde inte
ordet änglamakerska i ens barndom, en av
språkets underligaste skapelser, när man mötte
det i tidningen. Men flickan Elsa fick se en
änglamakerska i verkligheten och i ruskig
verksamhet.
Mitt i Bahians sjudande och färgstarka värld
utgör det Blombergska hemmet ett tryggat fäste,
fast även där överraskningens ande härskar —
med en mamma som ska hjälpa alla, med
ägodelar som snabbt omsätts och där man plötsligt
kan finna en hemlös bohemfamilj inkvarterad
eller till och med en tjuv i trasor
omhändertagen. Med lätta penseldrag har författarinnan
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
