Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
kommittén. Detta må vara en struntsak men
en av dem som skapar onödiga missförstånd.
När det anordnas en helnorsk konsert i
Stockholm bär sig också publiken tanklöst åt. Den
utmärkte norske dirigenten har valt att avsluta
konserten med Sæveruds "Kæmpeslaatten", en
praktfull musikdikt tillägnad hemmafrontens
stora och små kämpar. En stor del av
publiken avtågar emellertid före numret, sedan den
fått sig till livs Griegs pianokonsert, ett välkänt
paradstycke, som väl dragit dit de flesta av
dem. Och de som stannade kvar begagnade inte
tillfället att med några ihärdigare applåder
skänka sin hyllning åt den norska
hemmafronten. Demonstration? Absolut inte, enbart
tanklöshet, tröghet i hjärnan och känslan.
Odd Eidem berättar i sitt "Brev fra Norge"
i detta nummer hur fullständigt
ockupationslitteraturen dominerar bokutgivningen i Norge.
Intresset för kriget, dess internationella
sammanhang och dess återverkningar på den
enskilde behärskar författare och publik, och det
har skjutit det konstnärliga i bakgrunden.
Andligt sett har ofärdsåren betytt en oerhörd
vinning för den norska intelligensen genom att lösa
den ur dess nationella isolering och privata
individualism. Konstnärligt har de ännu inte
hunnit uträtta lika mycket, men att nu grunden
läggs för en ny norsk litteratur får man väl ta
för givet. Som den mest löftesrika av de nya
författare som efter freden framträtt i Norge
framhåller Eidem Sigurd Evensmo, vars roman
"Englandsfarere" även översatts till svenska.
I Norge gjorde boken en våldsam succé, här
har den sålts i högt räknat 500 exemplar, trots
genomgående erkännsam kritik. Och så är det
över hela linjen; folk i Sverige vill inte längre
läsa om kriget och tyskarnas framfart i de
ockuperade länderna. Det hjälper inte hur bra
böckerna är, har de inte ett berömt, helst
furstligt namn på titelbladet låter man dem ligga.
Man är trött på kriget, ungefär som om kriget
vore ransonering och uteblivet varmvatten och
inte den avgörande kraftmätningen i
västerlandets historia. Från svensk synpunkt är
kanske reaktionen förklarlig och i varje fall inte
illa menad, men man får räkna med att den
utomlands befäster uppfattningen om Sverige
som ett land som ingenting förstått och
ingenting lärt. Det skulle inte förvåna om
småningom den uppfattningen kunde bli lika
besvärande för Sverige som på sin tid den
byråkratiskt upprätthållna neutraliteten.
Den siste Hemingway?
Jag frestas citera Odd Eidem även ur en
annan källa. Häromdagen anmälde han i
Ver-dens Gang en debutroman av Frithjof
Tide-mand-Johannessen, "Vi syntes ikke det hastet".
Som rubrik på recensionen satte han "Norges
siste Hemingway?". Han startar med ett citat
som genast belyser genren. Några norska
soldater har anträffat liken efter ett par störtade
tyska flygare:
"Aron sparket i stykker hodet på den som lå
der, og det liknet lydén av eggeskal som knuses
på kanten av en stekepanne."
Ja, de där ljuden känner vi ju igen från mer
eller mindre sinnrika bilder ända sedan Harry
Morgan knäckte halsen på en kines mellan
Key West och Havanna. Inte minst har unga
svenska författare övertygat oss om sin
förmåga att artistiskt uppleva allsköns ruskigheter
utan en darrning på handen. Eidem är färdig
med genren:
"När en diktares figurer reagerar genom en
hel roman på detta eller liknande sätt då vet
vi av erfarenhet att här står vi inför ett visst
slags människoförakt som i sitt väsen är
detsamma som nazisternas. När en ung skrivande
människa i dag — efter dessa fem år — inte
en enda gång visar förmågan eller det
moraliska modet att hysa medlidande eller sorg över
olyckor utan tvärtemot driver artistiska
experiment med människor i nöd — då skall också
de sterila experimentatorerna få känna att deras
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
