Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Solveig von Schoultz: Fyra dikter - Sommarns farväl - Klagan över en al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVEIG VON SCHOULTZ
FYRA DIKTER
SOMMARNS FARVÄL
När hon blev varse sommarn som kom störtande ur skogen
förklädd till en regnbäck och röd av mullens farväl
kylde hon sina fötter och glömde den första guden,
han som vandrar ljudlöst på klöver och ögontröst.
Hon lutade pannan i vattnet och glömde den andra guden,
han som glöder ur molnet, ropande kvinnas namn.
Hon sänkte sin kropp i det snabba och glömde den tredje guden,
han som nalkas om natten och andas på sluten port.
Sålunda renad uppstod hon ur sommarn:
hjärtat, hopkrupet, vaket gömde hon i sin hand.
KLAGAN ÖVER EN AL
Först när du var borta såg jag vem du var,
överbringerska av hemligheter.
Genom dig kom vattnet till mig,
mellan tusen små skärmar släppte du fram dess glans,
genom dig kom stiltjen med släta, mjölkfärgade ringar
och svalkan som gömde sig i grandets gräs.
Du stod som en förebedjerska mellan mig och solen,
du gav mig den sorlande skuggan medan du drack.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
