Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Solveig von Schoultz: Fyra dikter - Klagan över en al - En gammal diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVEIG von SCHOULTZ
Var morgon sade mig dallret i din topp vad himlen ville,
var afton frågade du mig vad dagen gett
och vid middagstid vilade sig lövsångaren på en liten, avbruten gren.
När du är borta stirrar den nakna fjärden,
jag söker ett skydd, jag vet inte hos vem,
alla de slippriga drömmarna därnere blottas
och var skall jag vila min tanke, på vilken gren?
EN GAMMAL DIKTARE
I hans gård var det redan stilla.
Ingen rörde de stela löven kring hans steg.
Drunknad, synlig under en skör is,
låg den lilla båten vid frestelsernas damm.
Det han trott låg begravet i norra tornet
och det han velat bakom sju kopparlås.
Om aftonen vandrade han i sin stumma sal,
som en flyktig skugga följde minnet hans ljus:
tavla efter tavla av okända mästare,
mörknade erfarenheter, inramade i guld.
Det var kallt, han frös i sin hjälplöshets nattrock,
ingen hörde hans hostande gammalmansskratt
när han lyste på sin kärlek, en blyg ung skuldra,
när han lyste på sin längtans torn i en dimmig stad,
när han ställde ner ljuset mellan sina styvnade händer
och andades på sina fingrar och glömde livets tavlor
för verklighetens avsked: ett nära, nerbrunnet ljus.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
