Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Margareta Suber: Den grå filthatten. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GRÅ FILTHATTEN
i hallen, där hon såg honom ta ner den grå
filthatten från hyllan, trycka ner den vårdslöst
på huvudet och öppna ytterdörren. Då den slog
igen bakom honom, upptäckte hon de bägge
tallrikarna som hon stod och höll i med
vit-nande knogar. Mekaniskt ställde hon dem på
sin plats och lade deras servetter ovanpå. Hon
hade inte en aning om vad hon skulle ta sig
till, vad hon ville göra.
Hon gick in i deras sängkammare, men där
stod deras sängar intill varandra, och när hon
såg på dem tänkte hon att Martin var skuld till
Eyvinds död, att han var en förrädare, en som
spelat falskt mot sin närmaste, och hon
skyndade ut därifrån igen.
Hon sjönk ner på en stol i köket och
huttrade. En falskspelare var han, och hon hade
ingenting vetat. Han hade aldrig låtit henne
ana någonting om vad han egentligen innerst
inne tänkte och kände om det som var
föremålet för hennes tankars evinnerliga kretsgång
och tunga ångest. Men nu visste hon det — han
föraktade hennes land och folk, han ville deras
träldom och smälek, och han hade aldrig för
ett ögonblick delat hennes känslor av förtvivlan
och revolt. Så skickligt han dolt sitt verkliga
jag, inte ens hon hade anat — kanske många
kände honom, bara inte hon? Nej, deras
vänner kände honom inte, fattades bara att
några Norgefientliga människor kommit
innanför deras dörrar. Men där hade han gått och
strukit dem alla med håren — Kanske han inte
var riktigt klok? Hon försökte minnas något
som kunde bevisa att han inte var riktigt klok.
En gång låste han in sig och kom inte ut på
fem timmar. De hade inte grälat, och han
talade alldeles med sin vanliga röst till henne
på andra sidan dörren — det felades honom
inget, varför trodde hon det? Och när han gått
och hon tittade sig omkring i rummet var allt
som det brukade vara där och hon kunde inte
gissa sig till vad han haft för sig. Det var i maj
1940, eller var det i april?
För att han gjort så behövde han förstås inte
vara tokig. Men hon mindes något annat —
Han hade kommit hem en eftermiddag med
en förkommen mansfigur, en avstjälpt,
försupen journalist. När hon kom in till dem satt
de med nyfyllda grogglas och Martin
presenterade henne och sa:
— Min hustru — hon är norska.
Men vad den där dekisfiguren hette fick hon
aldrig veta. Han fick ett så besynnerligt dumt
drag kring munnen då Martin sa: min hustru —
hon är norska. Precis som han blivit nersläppt
med en duns på sin smutsiga bak och hamnat
på fel ställe. Sen grinade han opp sig i ett
fånigt leende som blottade hans ojämna och
vanvårdade tänder.
— Sa du norska? Jaså, du är —
— Håll käften! Skål på dej för resten.
När främlingen gått stötte hon ihop med
Martin i hallen. Han stod framför spegeln och
granskade sitt ansikte i en underlig grimas.
— Vad var det där för en slusk? frågade
hon ogillande.
— Såg du inte det? Det var min broder, min
käre broder.
Och så fortsatte han att stirra på sitt ansikte
i spegeln.
— Asch, sa hon, sånt jolt. Du behöver väl
inte dra hem såna där precis.
Han svarade inte, tog bara ner den grå
filthatten från hyllan och gick.
Och när de reste i Norge — före
ockupationen — köpte han inget annat än karikatyrer.
De där karikatyrerna var det enda han hade
med sig hem från Norge. Men sedan visste hon
inte vad han gjort av dem. Hon hade aldrig
återsett dem. Jo, en sak till hade han köpt. En
ljus, tjock hårfläta. Den hade legat i fönstret
till en damfrisering som skylt, den hade en
märkvärdig, ganska underbar skiftning i metall
och grönt. Han stod en stund och tittade på
den, och sen gick han in bland alla damerna
i frisersalongen och köpte den. Men redan
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
