121 (Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK PÅ HARRY MARTINSON

levelse och nytvättade ögon skildra en natur
vars faktiska detaljer vetenskapen redan
katalogiserat. Man förstår att det kan kännas
prövande:

När autodidakterna och arbetarna väl fick en smula
socialt andrum och äntligen lite tid över för att läsa
i naturen, då var allt redan förklarat, utrett, kanske
tusen gånger, uttjatat. Sådant är en bitter kalk.

Men i själva verket är det av underordnad
betydelse att han inte är i stånd att framlägga
några nya, faktiska rön. Man läser hans
skildringar inte i första hand för att inhämta fakta
utan för att med sinnena uppleva naturen, för
att få vara ensam med den och för att få del
i något av dess självklarhet och erfara
sambandet med dess outgrundlighet. För att
återknyta avbrutna kontakter, för att minnas, för
att vidga sin syn. För att förfriska sig, för att
lära sig växandets stiHhet och styrka.

Förälskelsen och minnet är inre
förutsättningar för Martinsons konst och naturböckerna
aktualiserar ännu en kinesisk uppfattning av
måleriet: den att det är nödvändigt att måla ur
minnet för att få fram det individuellt levande
i motivet. Om det nu är detta som konstnären
vill, vilket i högsta grad är fallet med
Martinson. Mycket av det som skiljer hans
naturskildringar från andras är hans ömhet, hans
utpräglade uppfattning av djur och växter som
individuella varelser. På ett nästan komiskt
sätt lyckas Martinson av något så allmänt
som årets månader göra individuella porträtt
där våra bleka och abstrakta minnesbilder av
Januari, Mars eller November undan för undan
fylls ut med de av oss bortglömda eller aldrig
uppfattade men ytterst karakteristiska drag som
Martinson under sin fortlöpande skildring med
en sådan träffsäkerhet tecknar in i bilden av

månadernas olika ansikten.

Martinson är en samvetsöm etiker och en av
spekulationer och idéer ständigt uppfylld natur,

men han är i ännu högre grad känslomänniska,
kanske mer än någon annan av våra nu levande
diktare. Han har en sällsynt förmåga att se
åskådligt och hans intuition är ofta genial,
men hans tanke äger inte vad man menar med
kritisk skärpa och utmärker sig inte speciellt
för klarhet och konsekvens. Själva känslan, så
att säga, i hans tankegångar är ofta både
"sympatisk" och "riktig", men argumentationen kan
vara kortsynt, ensidig och direkt ohållbar. I det
fallet liksom genom livligheten i stilen och
mottagligheten för intryck påminner han om
Strindberg.

Bakom hans pläderande för nomadlivet, hans
dröm om "världsnomaden", ligger en sund
känsla, vilket inte hindrar att en ordination åt
mänskligheten om ett rörligt nomadliv,
praktiskt, får en viss likhet med rekommendationen
åt en astmasjuk städerska hos exempelvis L. M.
Ericsson att tillbringa några år i Egypten. Hans
angrepp på julfirandet är oerhört berättigat,
men han glömmer att det i alla fall finns
människor för vilka firandet av jul och andra
helger kan vara ett angenämt och relativt
oskyldigt avbrott i ett trist rutinarbetes oändliga rad
av vardagar. Det är samma sak med hans
bekämpande av heroismen och hans utfall mot
den heroiska döden, han tänker på en sak och
förbiser en annan: han har rätt tusen gånger,
men partisaner och patrioter — för att bara
ta det som ligger omedelbart till hands — kan
likafullt vederlägga honom. Och kanske själva
denna polemik har sin lilla andel i att han
också vederlägger sig själv: i "Verklighet till
döds".

Denna bok är på många sätt intressant. Den
är skriven med en ny stramhet och
koncentration i stilen, den visar nya sidor av hans väsen
och den ger en mästerlig bild av den
beklämmande villrådighet, det hotfulla tryck och den
känsla av förlamande maktlöshet som vilade
över så många svenskar vintern 1939—40.

Skakad, förtvivlad och rotlös som Martin-

121

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1946/0137.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 / 121 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|