- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
125

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Knut Jaensson: Återblick på Harry Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTERBLICK PÅ HARRY MARTINSON

Alltid lovar jag dig
att binda vackert i kärvar
nuen som tiden skar,

säger han. Och han håller sitt löfte: "Passad"
ger många prov på skönheten i sådana kärvar
vilka han kanske aldrig har bundit så vackert.

Dragningen till en kinesisk naturuppfattning,
märkbar hos honom på ett tidigt stadium, har
utvidgats till en dragning också mot en kinesisk
livsuppfattning och slutar med en livssyn som
kommer kinesisk visdom nära.

Mognad brukar medföra ett behov av
tillbakablick och man finner också en dylik i
"Passad". Den berör helt flyktigt den
individuellt moraliska sidan av hans problem som
konstnär och människa men den är sträng:

Är efter år gick jag till de gröna snåren

för att vänta ut en sångernas sång.

Men jag nådde den aldrig som jag ville.

Den var för flytande och för klingande.

En flytande lovsång i ett lovsångsrike.

Av välljudsfåglar var mitt hjärta fullt;

en klingande konkurs.

Hur lika, trots den lugna och låga rösten, är
inte tonfallet i denna uppgörelse med en
diktning som slagit igenom tonfallet i uppgörelsen
med populariteten i "Kriser och kransar"!

Men större plats upptar i en diktsamling,
som mera handlar om människorna än om
jaget, livsproblemet för hela hans människoart,
de veka, drömmande, skönhetslängtande och
fridsamma människornas problem i en värld
som tycks konstruerad så helt för hårdhet,
effektivitet, fulhet och våld. Det vore ytligt,
för att inte säga löjligt, att påstå att Martinson
i "Passad" har löst detta problem, men det
förefaller mig som om han hade funnit ett slags
förvissning om att vekhet och skönhet även
har hemortsrätt i livet, liksom i naturen. Också
i "Passad" är attityden defensiv, det är fråga
om ett försvar, men försvaret har mycket av en
vunnen säkerhets lugn, till och med något av

dess breda leende, ja skratt. Kocken på
"Pepparskeppet" som hela dagen tvingats att laga
"av hetsens heta kryddor åt obrännbara magar
vad ej ens tanken tål" beslutar att en vacker
kväll ta sin Mats ur skolan:

Jag rymmer snart en afton
från detta skepp på floden
och söker tjänst hos munnar
som ännu äter bröd.

Martinsons gillande skratt ackompanjerar hans
beslut.

Formellt är skillnaden mellan hans
föregående diktsamlingar och hans senaste
betydande. Ingenting av "impressionismen" finns
kvar utom, om man så vill, den "kinesiska"
impressionism, den de fåtaliga streckens
uttrycksfulla konst som han tidigt behärskade
till fulländning och som genom själva sin art
utesluter större formella förändringar. Påtaglig
är koncentrationen och kompositionen.
Påfallande är också den lugna rytmen, fastheten, den
sparsamma dekoren, framtvingade av
innehållets större vädjan till sinnet, mindre vädjan till
sinnena. Ny eller nästan ny är ståtligheten,
arvtagare till det färggranna. Kvar är
lekfullheten, men behärskad, insatt med stor artistisk
ekonomi. Kvar är också innerligheten i känslan,
naturligheten. En sorglöshet visavi motivens
korrekta värdighet har efterträtts av en
likgiltighet för om språket bländar. Ett slag av
naturlighet har efterträtt ett annat.

Martinson är en stor stilkonstnär. Först
märkte man framför allt livligheten och
åskådligheten, barnaögat, de otaliga nybildningarna,
det drastiska. Och naturligtvis särskilt bilderna
som hade ett så stort operationsområde, som
kunde förminska, förstora, göra det
överraskande ännu mera överraskande, det trista
tristare, som utan giftighet kunde få det tungt
banala att verka komiskt genom själva bristen
på vikt eller förvandla en inbilsk korrekthet
rätt och slätt till en kvadrat. När man hämtat
sig upptäckte man kanske ännu finare och säll-

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free