Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Gunhild Bergh: Brev från Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNHILD BERGH
egen farmor) är Silone ännu för ojämn och
som sagt på en gång alltför italiensk och alltför
oitaliensk för att omedelbart vinna en större
inhemsk publik. Möjligt är att diktaren, om
han ej alltför mycket uppslukas av sina plikter
som en av det nya Italiens socialistiska ledare,
kommer att visa sig ha större möjligheter på
dramats område.
Givetvis förmärkes en lust att blanda in
politik överallt i dagens italienska
prosalitteratur. Elio Vittorini, som för ett par år sedan
fick stor publikframgång och häftigt klander
i Osservatore Romano med sin av Hemingway
påverkade "Conversazione in Sicilia", har i sin
just utkomna roman "Uomini e no" visserligen
fortsatt att syssla med erotik, men dock främst
inriktat sig på förhärligande av de
kommunistiska partisanernas insatser vid Norditaliens
befriande, ehuru han i en inledande not
förklarar att "konstens utveckling är oberoende av
politikens". Francesco Jovine, som hittills
inskränkt sig till att dikta om barndomsintryck
från hemprovinsen Molise, har försett sin sista
bok med titeln "Imperiet i landsorten" och
undertiteln "Italienska krönikor från modern
tid". I denna samling noveller har Jovine
försökt skildra en avlägsen bergsbygd under
fascismen och dess befriande från fascister och
tyskar. Jämförelsen med Silone kan synas ligga
nära till hands, men det är endast fråga om
likheter på ytan.
ArrigoBenedetti skildrar i "Paura aH’alba"
gästvänskapen mot engelska krigsfångar i en
liten by i Apenninerna (sedan
koncentrationslägren öppnats vid stilleståndet) och
därefter en fängelsevistelse i Reggio Emilia sedan
tyskarna tagit hämnd på byborna. Det är en
utmärkt bok, framför allt första hälften, som
utgör ett välförtjänt monument över anonyma
italienska kvinnors och mäns anspråkslösa
tapperhet och hart när otroliga generositet.
Höjdpunkten utgöres av de i knappa, tungt
vägande ord återgivna scener, som utspelas då
tyskarna snokat reda på vad som försiggick
i byn och mäta ut sina straff med vana och
precision.
Till och med Alberto Moravia har känt sig
manad att flicka in politik i "La Speranza",
vari han gör ett varken övertygat eller
övertygande försök att hävda kommunismens
förmåga att ersätta kristen myt och förhoppning.
Fri från dagspolitik är däremot den ungefär
samtidiga romanen "Agostino", en förträfflig
bok. Moravia har för övrigt äntligen kunnat
i Italien’ trycka om sin genombrottsbok "De
likgiltiga", som utkom 1929 och trycktes om
1931 men då omedelbart indrogs.
Mindre lycklig var en av hans rasfränder,
Artoro Loria, som sedan fascismens raslagar
börjat tillämpas gömde sina manuskript i ett
av de hus vid Arnö, som tyskarna sedan
min-sprängde strax innan de drogo sig ur Firenze.
Natalia Ginzburg däremot, som också
hindrats av rasförföljelserna, har nu under eget
namn kunnat ge ut noveller, av vilka ett par
tidigare tryckts under pseudonym. Dessa voro
starkt påverkade av rysk litteratur —
författarinnan är änka efter en av Italiens ädlaste
antifascistkämpar, den ryskfödde
litteraturhistorikern Leo Ginzburg, som avled i Roms
centralfängelse ett par månader innan de allierade
hunnit fram. De senare novellerna visa en helt
annan självständighet och en konstnärlig
ambition av mycket anmärkningsvärd grad. En
sådan behärskar också Enrico Terracini,
tidigare flykting i Frankrike, med romanen "De
himmelsblå baggarna", vilken märkligt nog är
helt fri från politik.
Vitaliano Brancati var under fascismens
tid medarbetare i Popolo dTtalia men skrev
samtidigt en roman, som drogs in samma dag
den nådde de romerska boklådorna. Det var en
skildring av den leda, som bemäktigat sig
Italiens unga män emedan "en tänker för oss
alla och handlar för oss alla". Känslan av att
kvävas under overksamhetens blymantel har
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
