Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
av den sydafrikanske fascistentusiasten
Campbell om den isolerade sydhavsön Tristan da
Cunha.
De två antologierna skulle kunna bindas i
samma band, imiterande en ilandfluten
skattkista av havsdränkt trä med ärgiga
kopparbeslag. Så öppnade man locket för lyrik från
världens märkligaste ö. Artur Lundkvist
Gränsutflyttning
Gunnar Björling: Ord och att ej annat.
Söderström & Co. Helsingfors 1945.
I slutet av sin nya diktsamling ägnar Gunnar
Björling några sidor åt diktskapandet. Han
inleder sina reflexioner med ett Horatiuscitat, där
det bl. a. talas om dem vilka "som efterapare
förs i en vådelig trängsel". Själv har aldrig
Björling låtit sig utsättas för faran att gå
andras vägar. Det har i stället varit svårt att
följa honom på hans egen väg, men det har
alltid varit en stor upplevelse, när man lyckats
göra det.
Det bar inte vilat något dunkel över
Björ-lings konstnärliga avsikter de gånger han gett
uttryck åt sina estetiska åsikter. Vad som sägs
i slutet på denna bok knyter an till den viktiga
och upplysande artikeln "Universalism" i
tidskriften Quosego (1928) och ger uttryck åt den
centrala tanken i Björlings konståskådning.
"Att återge allt i en litterär form vilken
framgår ur innehållet; en aldrig given och
färdigtänkt form för ett innehåll som har livets
omedelbarhet och ej-avslutade karaktär." Man
kan inte bara ge uttryck åt livet med det som
är intellektuellt fattbart: "vi bör få med en
synvidd, perspektiver och nyanseringar, självt
problematik och frågandena, det att ej ett
snörrätt, men likt ett anlet, skyarna och markernas
linjer, det växlandes konturer". I den
koncentrerade och hängivet skrivna "Universalism"
får Björlings ord som så ofta något av
förkunnelse: "Vi brottas med materialet. Det är inte
avslutat. Vi söker livets, materialets förlösning,
alla ting ropar genom oss, även de som inte är
i vårt medvetande. Det är ej en tanke, avslutad
och fullkomlig, som söker uttryck i en skön
form. Det är själva tankens brottning, det som
är i och under tankarna, det är tingen och alla
ting bakom dem, livsmaterialet uttryckt i vår
förnimmelse, vi bör återge i estetiskt skapande."
Björlings lyrik är präglad av en ständig
aktivitet att flytta gränserna utåt mot allt större
upplevelse av det gränslösa. Dessa begrepp åter-
kommer även i hans sista bok. Själva
formgivandet är att sätta en gräns, och det ständiga
kravet måste vara att inte låta denna gräns bli
slutgiltig och förut uttänkt eller given.
Medvetandet att befinna sig i det ej begränsade
måste vara diktarens innersta drivkraft vid
uppdragandet av de gränser allt konstskapande
innebär. Hos Björling är detta märkbart bl. a.
i vissa egendomliga stilfenomen, som
recensenten sökte påvisa i en recension i denna
tidskrift av Björlings föregående diktsamling,
"O finns en dag".
Verklighetsupplevelsen och diktarens kamp
för att ge uttryck åt denna är det genomgående
motivet i Björlings sista diktsamling. I allt
konstskapande är detta ett centrum, som ingen
kan undvika. Hos få diktare har dess karaktär
av ett allt överskuggande problem blivit så
starkt som hos Björling. Varje dikt blir hos
honom samma spänningsfyllda skeende, där
kampen på nytt tas upp att nå bortom själva
ordformen och språkuttrycket. Verkligheten är
inte något som diktaren söker upp, den
strömmar mot honom:
Marken kallar mig tillbaka
rinner sakta på mig
vita fjärilsvingen lik
Den är stor och namnlös, och verket begynner
på nytt att ge den namn, att söka orden. Bäst
är de ord som är stillhet, stämma, sång och eld.
Det är något annat än orden som diktaren
söker, men det han finner är till slut blott ord.
Men själva vill de något annat och mer. Detta
blir den spänningsfyllda och dunkla
innebörden i diktsamlingens titel: "Ord och att ej
annat". Klarare uttrycker sig Björling i den
mening, som avslutar samlingen: "och vi måste
slå orden på nytt slå nya ord att liv går ur
orden".
De kanske märkligaste sidorna i boken är
ett prosastycke, som Björling kallat "Den
outtömliga fiktionisgrunden". Det är ett sällsamt
försök att spränga sönder och på nytt ställa
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
