Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tiva folkens föreställningsvärld. Det är en av
den moderna lyrikens allfartsvägar som
Erikson beträder, men han marscherar på bland
trolltrummor, gudatjurar, cymbaler, könsdelar
och gyllene knivar med en ovanlig
målmedvetenhet och med en profetisk uppsyn, som är
en smula löjeväckande. Han har liksom många
före honom funnit att vildens skräck,
själv-stympnångsbehov och tabuföreställningar har ett
fast grepp även kring den moderna människans
hjärta, och nu har Gunnar Erikson med vild
beslutsamhet givit sig in i den magiskt-religiösa
snårskogen för att en gång för alla befria
människan från hennes hämningar och göra henne
värdig en lysande framtid, där det inte finns
plats för det självbedrägeri som heter religion,
Jag betvivlar inte att Gunnar Eriksons avsikter
är de bästa, och jag tror också att människan
är snärjd av ett skuldmedvetande som borde
hävas. Men den som skall utföra befrielseverket
bör kunna övertyga den hjälpbehövande
mänskligheten om att han verkligen vet något om de
själsliga sammanhangen. Erikson framträder
med stora pretentioner, men hans aningslöshet
är långt större. Han vet inte alls vad han talar
om, och därför är hans bok — som för övrigt
saknar lyriska förtjänster även om där finns
en viss stilkänsla —- helt och hållet likgiltig.
Intressantare synes mig då John Erik
Elm-BERGs debutsamling "Natt och eld".
Författarens pegas råkar visserligen lätt in på
villovägar som leder till landet Pekoralien. Men det
är med en debutsamling som med Sodom och
Gomorra. Kritikern ikläder sig gärna
Abrahams skepnad och ber Vår Herre spara elden
och svavlet för tio rättfärdigas skull. Det finns
kanske inte tio goda dikter i "Natt och eld",
men några stycken finns det i alla fall som
vittnar om en originell bildskapande fantasi
och om möjligheter för framtiden. Jag vill
särskilt nämna "Fri", "Sagornas verklighet",
"Brev till en orolig uppfostrare" och "Fanten".
Den sistnämnda är kanske samlingens bästa
diikt. Elmberg behandlar ännu versen med
nybörjarens omildhet. Han rimmar gärna men
bryr sig inte om att lägga tonvikt på rimorden,
varigenom hans dikter kommer i onaturlig
gungning. Det är möjligt att han medvetet
våldför sig på rytmen, men i sin rädsla för att
verka insmickrande går han åtskilliga steg för
långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
