- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
185

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

uppträdande och gester, plågas ofta av
mindervärdeskänslor. För att man skall kunna stå på sig
och göra sig gällande fordras vissa egenskaper
som de subvalida i stor utsträckning saknar.
När de utsätts för starka påfrestningar
reagerar de ofta med depression, klagar över
trötthetskänsla, huvudvärk, mindervärdesidéer.
Benägenhet för tvångsföreställningar är
karakteristisk för dem (efter Alström).

Säkerligen har individen rent konstitutionellt
en större eller mindre grad av livsenergi. Men
det torde vara omöjligt att bevisa att en lägre
grad yttrar sig på ovan beskrivna sätt. Man
skulle med lika mycket eller litet fog kunna
påstå att de "subvalida" är utåtvända personer
med glättigt lynne, utan någon tydlig
benägenhet för tvångsföreställningar, utan förmåga att
reagera kraftigt, utan viljestyrka och
ihärdighet, människor, som bär prägeln av flackhet.
Kan man inte hos sådana människor anta en
låg grad av livsenergi?

Däremot har enligt mångomvittnad
erfarenhet den individ, vars energi genom
feluppfostran eller andra olyckliga milj öförhållanden
blivit avsevärt hämmad, ofta just de
egenskaper, som enligt Sjöbring karakteriserar den
subvalida typen. Man vågar anta, att ju större
mått av livsenergi som blivit hämmat, d. v. s.
försatt ur funktion, desto mer blir individen
lidande därpå, desto svårare är de neurotiska
karaktärsdragen och symtomen. Det är
framför allt hämningar av känslo- och viljelivet som
frambringar den astheniska (s. k. subvalida)
människan — när hämningarna genom lämplig
behandling upphävs, är personen i fråga inte
längre subvalid. Det är det enda kriterium som
man kan hänvisa till, vilket kan bevisa att
typen inte är övervägande konstitutionell, utan
i hög grad bestämd genom miljöpåverkan från
den tidigaste barndomen.

Sjöbring har i sitt system helt naturligt ingen
plats för ångesten som en hämmande faktor,
vilken tillkommit genom miljöpåverkan.

En av ångest framkallad hämning av
känslo-och viljelivet kan återverka på intellektet så att
den intellektuella nivån sjunker och
omdömesförmågan grumlas. Här har vi alltså ett fall där
det dynamiska sammanhanget inom det
psykiska gör sig gällande. Den s. k. subkapaciteten
kan alltså vara beroende av en neurotisk
hämning av livsenergin. Man skulle kunna anföra
många andra exempel på djuppsykologisk upp-

fattning av dynamiska sammanhang, vilka
motsäga Sjöbrings teori. Som arbetshypotes lämnar
den alltför många problem olösta, varpå jag
här emellertid inte kan ingå närmare.

D: r Alströms framställning av
konstitutionsteorin — ytpsykologin — kompletteras med
en redogörelse för dess polära motsats: den
freudska psykoanalysen — djuppsykologin.
På ett fyrtiotal sidor hinner författaren ge
en överskådlig framställning av den freudska
systembyggnaden: dess driftlära, dess teori om
personlighetsstrukturen, det undermedvetna, de
dynamiska sammanhangen inom psyket,
barnsexualiteten. Någon gång ger framställningens
knapphet anledning till oklarhet. När
författaren t. ex. säger, att Freud återför alla
driftimpulser till två grundläggande drifter,
nämligen sexualdriften och aggressionsdriften, så
är detta missvisande. I det sammanhanget bör
betonas, att sexualiteten, libido, för Freud
alltid representerar den uppbyggande tendensen
i vårt psyke, medan däremot aggressionsdriften
för honom är detsamma som dödsdriften och
därför alltid förödande, destruktiv.

Författaren framhäver det värdefulla hos
psykoanalysen, men rör endast med lätt hand
vid de absurditeter, som odlats särskilt hos
några av Freuds lärjungar. Han framhåller att
psykoanalysen som terapiform är viktigast ur
teoretisk, vetenskaplig synpunkt, emedan vi
genom att studera det sjuka materialet
förskaffat oss kunskaper, som kan hjälpa oss att
förebygga sjukdom. Detta är sant beträffande
psykoanalysen i dess ursprungliga gestalt.
Freuds uppgift som banbrytare var gigantisk.
Men vi får inte blunda för att en hel del av
hans spekulationer måste skatta åt förgängelsen
och att den djuppsykologi som växer upp ur
den av Freud plöjda marken måste inrikta sig
på botandet lika mycket som på den
vetenskapliga forskningen och att den måste bygga på
empirisk forskning mer än på fantasin.

D:r Alströms bok utgör föreläsningar som
han hållit för medicine kandidater. Särskilt
från läkarhåll har ofta framhållits önskemål
om ökad undervisning i psykologi för
medicinare, och man måste med tillfredsställelse
hälsa att även psykoanalysen, som under kriget
gått mycket framåt i andra länder och som här
i Sverige omfattats med livligt intresse av den
unga generationen, här upptagits til
behandling. Tora Sandström

185

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free