Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Erik Blomberg: Spelmannen och sprattelgubben. En Josephsonstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
SPELMANNEN
OCH SPRATTELGUBBEN
En Josephsonstudie
När framträdde först det centrala
Näcken-eller Strömkarlsmotivet i Ernst Josephsons
medvetande?
Vid hans besök i Eggedal under den norska
studieresan 1872 har man hittills ansett. Jag
skall här söka visa att det går tillbaka på en
långt tidigare upplevelse i Josephsons barndom,
på ett händelse- och ett känslokomplex som
skulle bli av genomgripande betydelse för hela
hans personlighet och konstnärliga skapande.
I "Svarta rosor och gula" ingår en sonett
som Josephson skrev i Rom 1877—79:
JULAFTON
Jag drömde det var jul. Jag liten pys
med systrarna i mjuka snön sågs vandra
att köpa klappar. Ingen hade nys
om gåvan, som var ämnad av de andra.
Man viskade om den fördolda ståt,
inen ur ett papper såg jag skymta hälen
av glada pappersspelman på en tåt.
Jag teg med vad jag sett så nöjd i själen.
Sen tyckte jag vi kommo hem till oss
och mamma hjälpte systrarna att packa.
Min far han log och drog helt tyst ett bloss.
Jag föll i gråt för att jag ej fick lacka.
När drömmen brast stod mörkret som en vägg
och pysens tårar fuktade mitt skägg.
Karl Wåhlin har i sin monografi citerat ett
julbrev som Josephson skrivit från Paris 1873
och som tydligen återger samma episod:
En julafton minns jag, då vi som vanligt gingo till
Leja för att köpa varandra presenter, en hund som
skällde när man klämde honom på foten eller ett vax
i form av ett päron. Walfrida hade köpt åt mig en
gubbe av papper som spelade fiol och sprattlade med
benen, när man drog på en tråd. Allt detta hölls
mycket hemligt vad den ena köpt åt den andra, men
händelsevis kom jag att få se denna spelman före den
stora dagen ligga gömd i en skrubb, och djävulen
som börjar i god tid att forma våra själar efter sin
vilja, narrade mig att berätta Walfrida min upptäckt,
naturligtvis på elakhet. Där runnö strida tårar, och
samvetet, den ängel som visar sig tydligast för barnets
öga, gnagde mig bitterligen. Det var troligen en av
de första gånger som änglar och djävlar spelat krona
och klave om min arma själ. Gud vet vem som
vinner!
Brevskildringen är fullständigare än dikten.
I poemet upplever Josephson sitt julminne
som en dröm och kan naturligtvis fritt variera
förloppet. Men beskrivningen överensstämmer
i en mycket viktig detalj. Den lille Ernst
börjar bittert gråta: den ena gången för att
han inte får vara med och lacka in
julklapparna med sina systrar, den andra gången
för att han förrått en hemlighet och gjort sin
syster sorg. Smärta är förbunden med detta
julklappsminne i båda versionerna — i den
biografiska uppteckningen dessutom skuldkänsla
och inre sönderslitenhet. Dessa känslor måste
ursprungligen ha varit mycket starka, eftersom
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
