Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Nils Beyer: Strindberg som teaterkritiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG SOM TEATERKRITIKER
speare skulle vara oupphunnen, i vilket fall
"man måste sluta till att icke endast den
dramatiska konsten, utan vi sjelfva, vår
andliga utveckling varit stillastående i 300 år, då
ju teatern enligt Shakespeares egen mening är
en trogen mätare på ett folks andliga
ståndpunkt". Men framför allt är det själva
tidsfrågorna Strindberg saknar hos Shakespeare.
Den av Strindberg hyllade uppfattningen av
Shakespeare såsom en ren konstnär blir till en
anklagelse och belyses med en rad historiska
händelser, som denne inte behandlat — men
borde ha behandlat, om han följt med sin tid.
"Om vi fråga oss", heter det i uppsatsen,
"hvad som hos den 27-årige, brådmogne, vid
18 års ålder olyckligt gifte Shakespeare
påminner: om det af Philip den 2:dre på påfven
Sixtus den 5:tes uppmaning föranstaltade
attentat (et) mot det fria kätterska England,
om Henrik 8 :des kif med påfven och kamp för
Englands oafhängighet, om den pågående
renaissancen med dess fria nya åskådningar,
för att icke tala om reformationen och
bondekrigen i Tyskland och
vederdöparne-kommu-nisterna i Vestfalen och bildstormarne i
Holland, så tro vi oss finna intet af allt detta, men
i stället en diktare, en konstnär som behandlar
det sköna för det skönas egen skull, det
intressanta i karakteren för det intressantas skull
och det roande för ’Lysts’ skull." Gentemot
denna dramatiska konst för konstens egen
skull uppställer Strindberg idealet av den
kämpande diktaren. Han hänvisar till den
ståndpunkt, som "konsten nu för tiden intar eller
som den intagit under åtskilliga perioder —
då en gammal tid varit på fallrepet och en ny
tid hotade att bryta in", och spelar ut mot
Shakespeare en rad idédiktare från
Aristo-fanes till Voltaire och Rousseau — diktare,
som dragit sitt svärd "utan att i den stora
allmänna striden efterse om det hade briljan-
teradt fäste eller damascerad klinga".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
