Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Nils Beyer: Strindberg som teaterkritiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG SOM TEATERKRITIKER
som med bäfvan vädra hvarje reform innan
den blifvit genomförd, måste höja sina röster
mot kätteriet..."
I den analys av spelet, som Strindberg i det
följande ger, framhåller han de
utomordentligt små medel skådespelerskan använde, och
hur hon just därigenom kunde åstadkomma en
så stark effekt. "Inga ristningar med hufvudet,
inga skälfningar eller konvulsioner, striden är
en inre och är så stor, att hvarje försök att
uttrycka den med gest skall vara fåfängt och
tillintetgöra det afsedda intrycket — detta
visste fröken Dolcke, i motsats till så många
andra, och derför att hon var sann, lyckades
hon öfvertyga publiken om att Johannas qval
i detta ögonblick voro större än att de kunde
synbart uttryckas. Detta gäller än mer om den
långa förbannelsescenen i femte akten — här
har smärtan kommit till den punkt, att den
blir stum — hela tillvaron synes förintad och
detta visste vår skådespelerska att göra
åskådligt på ett sätt, som just derför ännu mycket
mindre kan med ord beskrifvas."
Möjligt — eller kanske snarare troligt —
är att Strindbergs värdering av Magda von
Dolckes framträdande innebar en
överskattning. Andra teaterbedömare från den tiden
såsom Frans Hedberg intog en helt annan
ståndpunkt, och den danske teaterhistorikern
Robert Neiiendam, som i sin bok "Mennesker
bag Masker" ägnat hennes livsöde ett
spännande kapitel, säger, att det intressanta i
hennes karriär låg inte i "sceniske Evner", utan
i det äventyrliga liv hon förde — och i hennes
uppseendeväckande skönhet. Faktum är
emellertid, att liksom Zola utnämnde den
italienske skådespelaren Salvini till naturalismens
främste företrädare i europeisk teater, därför
att han bröt med tidens teatraliska och
svul-stiga spelstil och byggde på sin inre känsla,
så synes Magda von Dolckes gästspel ha varit
den svenska realismens första sceniska
uppenbarelse. Hon var inte endast Strindbergs favo-
ritskådespelerska. Långt innan han blev
ordinarie teateranmälare i Dagens Nyheter, hade
den liberala tidningen gjort sig till hennes
vapendragare. Hela hösten 1873 förekommer
det reklamnotiser för henne, men det blev
Strindberg, som kom att ägna henne den
definitiva teaterkritiska kärleksförklaringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
