Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - James Rössel: Intelligentsian och kommissariaten. Noter i marginalen till Koestlers ”The Yogi and the Commissar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTELLIGENTSIAN OCH KOMMISSARIATEN
habituellt, om inte professionellt
tankeverksamma, men de gör det i så fall som
individuella och originella företeelser, inte som
företrädare för gruppernas genomsnitt.
Det var alltså de intellektuella: det är en
i stort sett användbar yrkeskategori. Vad ska
man då säga om termen intelligentsia? Koestler
använder, liksom den ryske litteraturhistorikern
Dmitri Mirsky i ett vulgärmarxistiskt men
likafullt (eller just därför) mycket lärorikt arbete
för tio år sen1, en definition ur "Oxford
Con-cise Dictionary": "The part of a nation
(espe-cially the Russian) that aspires to independent
thinking." Det enda goda med denna definition
är hänvisningen till det ryska ursprunget. Före
ryska revolutionen, redan på Alexander III:»
tid, alltså på Tolstojs och Dostojevskijs tid
och (slutet av) Turgenjevs, omfattade den
ryska "intelligensen" alla människor som läste
Bentham, Darwin och Spencer, "Leben Jesu"
och "Kraft und Stoff", Marx och Engels eller
Herzen och Bakunin och som hyllade
frihetsidéer — liberala, socialistiska, anarkistiska
idéer, kort och gott idéer. I opposition till
det heliga Ryssland: det ortodoxa, hovbigotta,
smutsiga, lusiga, fattiga och stinkande
Ryssland, popernas, tsaradjutanternas och
storgodsägarnas heliga Ryssland. Dessa fritänkare, som
Turgenjev beskrev i "Fäder och söner" och
i "Rök", som Dostojevskij karikerade i den
polemiska "Onda andar", hade det gemensamt
med Axelrod och Plehanov, Lenin, Kalinin,
Stalin och Trotskij vid sekelskiftet, att de
"strävade efter självständigt tänkande". Nu tog de
revolutionära marxisterna hem spelet 1917, och
intelligentsian blev statsmän, folkkommissarier
eller sekreterare, i den mån de inte gick i
landsflykt, hamnade "någonstans i Sibirien" med
årens lopp eller rätt och slätt blev skjutna.
Termen intelligentsia, som hade omfattat
politiskt aktiva oppositionsmänniskor av alla
möjliga åsikter och yrken, upphörde plötsligt att
1 "The Intelligentsia of Great Britain". Gollancz 1935.
få någon gripbar mening i Ryssland. Numera
skiljer man som bekant på arbetare, bönder
och intellektuella — de tre "klasserna" i
sovjetsamhället. De senare är utan undantag
statsanställda, och de inflytelserika är utan
undantag medlemmar i statspartiet. Det gäller även
skriftställare och dylika: staten äger och
statspartiet leder alla förlag och kontrollerar alla
tidningar.
När ordet intelligentsia överförs på
västerländska förhållanden, får det ofelbart en dunkel
mening och en osäker, närmast föraktlig biton,
ungefär som bohem, varmed det ofta
kombineras. Det är inte underligt; det finns ingen
fastställd och säker betydelse på ordet. Koestler
skiftar i sin essay om intelligentsian mellan
bohemvalören och andra betydelser, t. ex.
"författare och politiker", framför allt politiserande
författare. När han jämför 1900-talets radikala
intelligens med 1700-talets — naturligtvis till
de förras nackdel — är det Shaw och Blum som
får kontrastera mot Voltaire och Saint-Just.
Parallellen eller kontrasten är tvivelaktig;
Voltaire skulle vara en hybrid av G. B. Shaw,
Upton Sinclair och Maksim Gorkij å ena sidan,
Einstein, Eddington och Bertrand Russell å den
andra för att kunna fylla en Voltaires plats som
radikalismens koryfé i den moderna
litteraturens värld. Saint-Just skulle behöva både
Stalins bröstvidd,Trotskijs hätskhet ochThorez’
eller Dimitrovs äkta popularitet för att hålla
måtten som "reaktionens" hatade blodhund par
préférence. Det förhåller sig så, att de
intellektuella har specialiserats, och härmed följer
bl. a. den kluvenhet hos mången av dem, som
Koestler analyserar så bra; men därmed följer
också, att de intellektuella har andra positioner,
andra arbetsuppgifter och andra möjligheter
till inflytande än på encyklopedisternas tid.
Den enda yrkesgrupp, som Koestler med
säkerhet kan placera i den forna ryska
intelli-gentsians projektionslinje både yrkesmässigt
och politiskt, är typiskt nog de professionella
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
