Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Saroyans, fast betydligt djärvare: Människor
ska leva som det faller sig och älska varandra
som de har lust.
Den roman, som man just gjort Schade en
otjänst genom att översätta, handlar helt om
den senare programpunkten. En grupp personer
av tämligen osannolik karaktär slungas i raska
pendelrörelser mellan Köpenhamn, Rio, New
York och det lilla jylländska samhället
Skan-derborg, som i ett kalejdoskop kringskakade
i sexuella månghörningar av det mest
komplicerade slag, snarare än i triangeldramer. Den
viktigaste historien börjar med en kärleksscen
på en tågtoalett med ilskna kvinnor i kö
utanför och slutar med en mans fridsamma
familje-liv med två temperamentsfulla kvinnor.
Handlingen har många roliga enskildheter, men
Schades brist på konstnärlig balans och säker
smak kommer honom att över denna långa
berättelse trampa i klaveret alltför många
gånger för att boken skall kunna rubriceras
som annat än ett misslyckande. Särskilt djärv
är väl inte heller hans förkunnelse numera,
varför man inte kan förstå varför just denna
roman måst väljas för att introducera honom
och inte någon av de mindre och bättre.
åke Runnquist
Levande och döda
Helge Krog: Levande och döda. Två små
skådespel. Bonniers 1945. 7: 50.
Helge Krog är upplysningsman. Han har
alltid hållit sina svärd vässade för att kunna
avslöja mänskliga avarter och blotta
förljugenheten i alla psykologiska kompensationer.
Särskilt har han vänt sig mot allt som blivit
förvänd mening i religion och erotik. Han har
gärna tagit livet av den som färgat om synd
till förtjänst. Fortfarande slipar han små dolkar
i samma syfte. En dolk sticker han nu i en
gammal gumma, ändå närmast död, för att
sanningen dock skall bli till ledning för
efterlevande. Kristina, omkring åttio år gammal,
ligger på dödsbädden i sin fiskarstuga. Hennes
inbillning är överhettad i en blandning av
religiösa idéer och väntan på den längesen döde
sonen. Denne förväxlas nu med Människosonen.
Två sidor före slutet får man emellertid veta
att hennes son var följden av ett hemlighållet
felsteg i ungdomen. "Syndens son" blir alltså
skuldförlossaren, och med kraft av denna
religiösa förvirring har Kristina under ett långt
äktenskap gisslat makens naturligt ohämmade
"syndfullhet". Den lilla enaktaren blottar med
spirituell snärt. Det sker efter raka linjer —
när avtäckningen är färdig är stycket också
slut. Kanske tycker åskådaren mer synd om
gumman än Krog gör. Kanske är hon inte bara
ett hår av hin i vit skjorta utan även hon ett
offer för social instängdhet.
Den andra dolken sticker Krog i en annan
försvarslös sjukling. I "Levande och döda" är
offret en advokat Fletting, på väg att tillfriskna
från tyfus. Denna sjukdom lär ge patienten
drömmar, vilka han även under
rekonvalescen-sen håller för sanna, och dessa drömmar, menar
Krog nu, avslöjar drömmarens innersta väsen
och grokraft. Fletting har drömt att hustrun
bedragit honom med hans chef, och i steril
omsorg om egen heder fordrar han erkännande
av de båda andra. Inför hans egocentriska
räkenskapskrav fattar de att han på sätt och
vis har rätt i beskyllningen, och de lämnar för
alltid sjukrummet arm i arm, och man får veta
att Fletting hör till de redan döda. Men här
visas begränsningen i Krogs rena avslöj
ar-konst. Gumman Kristina fick själv dö, men
Fletting får sin definitiva dom av författaren.
Och detta är en dom utan hörande av annan
part. I detta fall skulle annan part vara den
friske Fletting. Det är inte säkert att inte det
som hos den sjuke är dött och sterilt hos den
friske och mångstämmigare utrustade skulle
kunna vara ett positivt moment. Det negativa
kan bli skapande i kontrapunkt. Krogs
psykologi är tjugutalets optimistiska
rengöringspsykologi, som är otillfredsställande däri att
den till slut räknar med en möjlig absolut
friskhet, och vi tror inte att en sådan existerar.
I all produktiv mänsklighet ingår troligen ett
drag av ohälsa.
Stycket om gamla Kristina ger intryck att
vara spelbart som en färgrik situationsbild,
men i "Levande och döda" förmår det
stillastående resonemanget inte dölja ensidigheten i
uppfattning och konstruktion. Sven Alfons
25S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
