Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
minnet av hans födelse 1949. Redan i vår utges
en ny, praktiskt taget fullständig upplaga i 14
band av hans skrifter i redigering av Gunnar
Brandeli. Dramatiken är tryckt spaltad enligt
mönster av de engelska envolymsupplagorna av
Shakespeare och upptar endast tre av banden!
Separat tryckt på bibelpapper skulle man
rentav kunna få hela dramatikern Strindberg i en
volym. Det återstår att se hur publiken ställer
sig till detta typografiska experiment, som inte
minst med hänsyn till den allmänna
trångboddheten fördelaktigt avtecknar sig mot den efter
förra kriget utgivna samlade utgåvan i 55
volymer, särskilt då bibliofilupplagan i större format.
Man får sedan önska att Strindbergs
dramatik inte blott skall läsas utan först och främst
spelas. Våra små förhållanden medger inte en
speciell Strindbergsscen, men i nationalscenens
närmaste femårsplaner borde inryckas en
möjligast fullständig överblick över Strindbergs
skådespel, såvida inte staten helt enkelt ville
avsätta en rund summa för ändamålet att
fördelas på samtliga respektabla scener.
Teatersituationen
Medan teatern är på tapeten så låt oss ägna
en tanke åt den allmänna teatersituationen här
i landet. Ämnet hör ju inte precis till de
försummade, det går knappast någon vecka utan
att det tas blodprov och sänka på den stackars
Thalia. Vanligen brukar skulden för teaterns
verkliga eller inbillade nödläge läggas på
teaterledningarna med Dramatenchefen som
favoriserad skottavla. Missnöjet brukar gälla
pjäsvalet. Det kunde ju heller inte förnekas att
Göteborg en tid gjorde djärvare grepp i repertoaren
än den stockholmska huvudscenen och lyckades
behålla sin publik utan att kasta åt den
lättsmält underhållning. Även de små
privatteatrarna i Stockholm visade efter råd och lägenhet
ofta upp ett konstnärligt intressantare ansikte än
Dramaten. Men har man klagat bör man också
ge erkännande när det finns skäl därtill. Dra-
maten ligger inte längre efter Göteborg i den
tävling om de nya styckena som av allt att
döma äger rum, en tävling i vilken Malmö och
Hälsingborg också ställt upp. Är nu en sådan
tävling något att applådera? Den har haft det
berömvärda med sig att den svenska teatern för
närvarande torde vara den i fråga om
samtidsrepertoaren bäst orienterande i hela världen,
möjligen med undantag för den schweiziska.
Ett amerikanskt, franskt eller engelskt stycke
som låtit tala om sig kommer snabbare upp
i Sverige än någon annanstans utanför sitt
hemland. Sartre t. ex., som nu ges såväl i
Stockholm som i Göteborg och Malmö, har ännu
inte spelats varken i London eller New York,
trots att han där diskuteras med frenetisk
livlighet i de intellektuella kretsarna. Urpremiärer
på utländska stycken har t. o. m. ägt rum i
Sverige. Det är inte bara påpasslighet, den
svenska teatern är inte så kommersialiserad
som den engelska och amerikanska, där privata
producenter i övervägande grad hyr
teaterlokalerna. Att teatern skall stå i intim kontakt med
rörelserna i tiden är något självklart —
Bergens teaterchef tvingades nyligen avgå därför
att han inte ville erkänna det — men faran med
att på detta sätt åka surfing på själva
bränningen av utvecklingens våg är naturligtvis att
åtskilligt kommer upp bara för att det är nytt,
medan solen hastigt går ned över det som inte
genast hanns med. Samma fenomen bevittnar vi
inom bokutgivningen, ett jäkt efter det nyaste
och en komplett likgiltighet för det som inte
ligger i brännpunkten för diskussion och
journalistik. Med samma rätt som man från
förlagens sida efterlyser en konsekventare
utgivningspolitik beträffande klassisk och
gårdagslitteratur kan man av teatrarna kräva en större
omsorg om den klassiska repertoaren och mera
upptäckarglädje när det gäller att ur de sista
decenniernas dramatik leta fram de goda
ospelade eller otillräckligt spelade goda pjäserna.
Georg Svensson
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
