Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Om kritik. Uttalanden av Margit Abenius, Stig Ahlgren, Ivar Harrie, Olle Holmberg, Knut Jaensson, Artur Lundkvist, Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRITIK
en kritiker att skilja dåligt från gott. De
principer, som BLM:s redaktör vill ha ventilerade,
berör väl närmast de yttre formerna för
recensionsverksamheten. Principer har jag nog. Man
får efter hand att fylla garderober med. Men
omsätta dem i praktiken har jag sällan orkat
länge i sträck. Den bästa principen i långa
loppet är att bestämma sitt beteende från fall
till fall. Exempelvis debutanter. Ska sådana
behandlas "vänligt" eller "strängt". Det beror på.
Somliga mår bra av att hjälpas fram med
uppmuntran och milt tilltal. Andra tigger om att
slås ner i stövlarna. En och annan kan såras
till självkännedom. Den yttre situationen är
också avgörande. Tillgång och efterfrågan. Om
Nisser debuterat nu skulle han knappast märkts.
För fem år sen var pojken ett evenemang.
Äntligen en berättare! Kritikern är också ett
föränderligt väsen. Ena dagen har han för sig att
ungdomen tål en kärv betygsättning. Morgonen
därpå får han själv en överhalning, den känns
som en hötjuga i mellangärdet, då blir han
märkvärdigt försynt ett tag.
Den välskrivna best-sellern ska i vederbörlig
ordning degraderas men sedan bedömas efter
sin art. För att skilja den från klåpare- verk.
Teknisk duktighet må få sitt betyg. Men det
blir ingen litteraturkritik av att recension läggs
till recension. Debatterande översiktsartiklar
måste till för att profilera en kritisk insats.
I dem sätts t. ex. best-sellern in i sitt större
sociala och kommersiella sammanhang.
Relationerna kritiker-författare kommer
alltid att vara förgiftade. Det finns inget
reningsverk som kan klara vattnet i den sanka pöl som
skiljer dem åt. Det finns i all kritik ett
mästrande drag, som måste reta den det gäller.
Svenska författare är kanske mer
lättinflam-merade än andra länders? Deras autism lämnar
sannerligen intet övrigt att önska. Negativ
kritik: "Den dj-ln vill hämnas." Positiv kritik:
"Den f-n vill ställa sig in." Man hör ofta sägas
att en kritiker är inkonsekvent och saknar
linje, om hans omdöme utfaller olika om två
böcker av samme författare! Med "linje" i
kritiken menas här att inte byta kotteri. Umgänge
mellan författare och kritiker leder sällan till
något gott. Kan de inte nöja sig med att nicka
åt varann på rakstugan?
En maxim (efter Kant): beröm inga andra
böcker än dem du själv skulle ha gett ut, om
du varit förläggare!
IVAR HARRIE:
Herr Redaktör!
Det ser kanske inte bra ut att citera sig själv,
men jag måste ändå börja med att hänvisa till
vad jag svarade på en liknande rundfråga
i BLM för länge sen: ett uppdrag att recensera
en bok är en anmodan att sannfärdigt tala om
vad man kunnat läsa ut ur boken och vad man
inte kunnat låta bli att läsa in i den.
Den maximen formulerades en gång för eget
bruk, och det gör fortfarande samma nytta
i det dagliga arbetet att försöka hålla den
i minnet. Ett är visst: sviker man den, har man
inte lov att kalla sig kritiker längre.
Därmed har också den ofrånkomliga
subjektiviteten fått sitt. Kritiker är intet annat än
människor som rapporterar sina äventyr med
böckerna — och vad äventyret i varje särskilt
fall leder till, det är alltid hela deras förflutna,
hela deras livssituation med om att bestämma.
Men de måste vara läskunniga och läsvana
människor: det finns en elementär
interpretationskonst som kan läras metodiskt, som ett
skolämne, och som måste läras om man inte
ska blamera sig och yrket med direkta
missförstånd av texterna. Vidare: i kritikeruppdraget
lägger uppdragsgivaren-allmänheten gärna in
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
