- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
292

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Om kritik. Uttalanden av Margit Abenius, Stig Ahlgren, Ivar Harrie, Olle Holmberg, Knut Jaensson, Artur Lundkvist, Karl Vennberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KRITIK

— utan att närmare hålla reda på definitioner
och distinktioner — lite av orientering, lite av
diskussion, lite av rådgivning. Det visste
kritikerna när de åtog sig jobbet: de har alltså att
försöka infria förväntningarna, efter fattig
förmåga och med tonvikten fördelad på de olika
momenten alltefter det egna temperamentet.

Orientera betyder ställa in i sammanhang:
placera boken mot bakgrunden av det andra
som författaren skrivit, placera författaren i
den miljö där han eller hon hör hemma,
socialhistoriskt, idéhistoriskt, genrehistoriskt,
stil-historiskt. Det låter lärt, men det behöver det
inte bli. Det låter också ofarligt, men det är
det inte alls: få saker irriterar författare så
mycket som att bli placerade, de anser sig stå
utanför alla sammanhang ...

Diskutera — den programpunkten bränns,
det förstår var och en med detsamma. Det vill
säga att ta fasta på det i boken som är tendens,
instämma eller söka vederlägga. Är det fråga
om rent estetiska tendenser, kan diskussionen
hållas på det rent hantverksmässiga planet ett
stycke — men inte något långt stycke: all klart
utpräglad stilsträvan är uttryck för en mer
omfattande kultursträvan. Och bakom tendensen är
det svårt att inte se en person, sympatisk eller
osympatisk. Nu är det självklart att böckers
tendenser ska dras fram och diskuteras, annars
blir det överhuvud inget kulturliv av. Men den
evinnerliga frågan är: kan och bör
uppskattningen av författarens talang och bokens
skönhetsverkan hållas isär från bedömningen av
tendensen? Det gamla, så att säga klassiska
svaret är: naturligtvis, det vore skam annars!
Men senare tiders forskningar och erfarenheter
gör det svårt att svara så tvärsäkert — eller
rättare tillåter inte en så förenklad
frågeställning. De där "rättvisa" omdömena av typen:
"Strindberg är en kulturfara, men han har ett

friskt och naturligt språk" — de verkar inte
bara intetsägande, utan också på något sätt
självmotsägande för att inte säga oärliga. Blir
man verkligen vederkvickt av Strindbergs stil,
så betyder det att man också känt sig åtminstone
för ett ögonblick lockad och frestad av hans
kultursträvan. Där man verkligen erkänner
skönhetsverkan, har man känt idépåverkan, hur
brått man än sen kan ha haft att avsvära den.
Med författarens talang är det annan sak, den
kan och bör man erkänna även hos en Goebbels.
Men kan man erkänna verklig skönhet i ett
verk som man på rama allvaret, utan skymt av
tvekan, finner vara förljuget och i djävulens
tj änst ? Erfarenheten av naziårtiondet bekräftar
ens aning, att det rätta svaret på den frågan
är: nej!

Så var det till sist rådgivningen, och den är
det värsta av allt. Detta att sätta betyg på
böcker och ta på sig en del av ansvaret för
om de blir sålda eller inte, det är ett odiöst
göra. Betygsättning längs en enda graderad
skala är för resten direkt omöjlig.
Värderingsnormerna måste bli många, och korsa
varandra. Det är bara gränsen mellan godkänd
och underkänd som är fullkomligt klar och
skarp: nedanför den skall placeras det som har
falska pretentioner, kattguldet som söker lura
folk genom att glimma, det som är
geschäftsspekulation i litterära värden och effekter. På
den punkten får det inte ges någon pardon.
Allt annat gäller det att först och främst söka
förstå, sätta sig in i — så gott det nu går.

Och vem ska nu kritikern göra sig allt detta
besvär för? För kollegerna? Förläggarna?
Författarna? Allmänheten? För dem allesammans
förstås. Det torde man säkrast och bäst uppnå
om man under recenserandets gång bara tänker
på att göra klart för sig själv vad man
egentligen tycker och tänker.

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free