Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Om kritik. Uttalanden av Margit Abenius, Stig Ahlgren, Ivar Harrie, Olle Holmberg, Knut Jaensson, Artur Lundkvist, Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRITIK
turen alltid att finnas födda författare och mera
"tillfälliga". De förra anses i allmänhet avgjort
som mera legitima än de senare, men en flyktig
blick på historien visar att en sådan
uppfattning, generellt sett, inte är berättigad. Varför
är en Butlers "The Way of all Flesh" eller en
Constants "Adolph" av bestående intresse om
inte därför att dessa båda "amatörer" med
sådan skärpa skrev om något som de hade på
hjärtat? Å andra sidan varför är hos en så
stor och otvetydig diktarbegåvning som
Strindberg en hel del av vad han har skrivit
likgiltigt gods om inte därför att han vid de
tillfällena har låtit pennan löpa eller med
konstnärlig talang endast uttryckt allmänna meningar,
allmänna fördomar?
Men om naturen på ett obestridligt sätt har
anvisat en människa ett bestämt
verksamhetsfält, i detta fall diktarens, så kan själva detta
förhållande ge hennes produktion i viss mening
ett berättigande som man har svårt att finna
i andra fall. Jag tänker på de många och
uppenbarligen allt talrikare författare, professionella
såväl som "amatörer", inför vilkas produktion
man inte sällan kan känna den mest fasta
förvissning om att det som driver dem att författa
inte ens är anlagens inre tvång, än mindre
problemens, utan framför allt en ambition till
social självhävdelse. Egendomligt nog anses
det även i vår utpräglat politiska tid som något
fint att vara författare och den fåfänga som
yttrar sig i en livlig åstundan att räknas som
författare har inte avtagit. Hur många böcker
skulle bli skrivna, om det vore ofrånkomligt
att de skulle vara i strängaste mening
anonyma? har en vis man frågat.
Därmed är man, enligt min mening, framme
vid en av kärnpunkterna för bedömningen av
böcker: frågan om varför de har skrivits.
Vilken omedelbart leder över till en annan, frågan
om varför böcker bör skrivas. Vad de har för
ett berättigande, vad de bör ge.
På den frågan kan jag egentligen bara hitta
ett svar: de ska i konstnärlig form ge
kunskap om livet. Vad menas nu med det? Har
vi inte alla ett slags kunskap om livet och
finns det inte på ett eller annat sätt fragment
av en dylik kunskap instuckna här och där
i så gott som varje skönlitterärt arbete? Det
kan se så ut, men bara för den som tror att
kunskap om livet i verklig mening förvärvas
automatiskt. I själva verket är emellertid detta
inte fallet, beroende på att verkligheten är
insvept i slöjor av föreställningar som vi ibland
inte kan, ibland inte vill och ibland varken kan
eller vill genomtränga. Socialt, religiöst,
moraliskt, estetiskt och psykologiskt uppfattar vi ofta
verkligheten mer eller mindre schablonmässigt.
Vi har våra bestämda uppfattningar om vad
som är vackert, hederligt, socialt riktigt,
psykologiskt riktigt och religiöst äkta, uppfattningar
som kanske aldrig har utsatts för den inre
och verkliga realitetens påfrestningar, som med
andra ord aldrig har upplevts och därför aldrig
kunnat omprövas. De riktiga böckerna är nu,
i mitt tycke, de som på ett eller annat sätt
verkställer en dylik omprövning och som under
denna procedur kommer till ett resultat som vi
— när vi hämtat oss från den chock som
alltid följer med upptäckten av att vi har rört
oss med fraser och om vi är ärliga —• måste
erkänna blottar en sanning.
Författaren måste, tror jag, för att vara
givande kunna genomskåda. Han måste i viss
mening och åtminstone på vissa punkter stå
utanför det kritstreck som de allmänna
föreställningarna drar omkring oss. Han måste
kunna vara realist i inre mening. För att kunna
genomtränga allt det bråte av schabloner och
allmänna meningar av vilket vi är omgivna
behöver han på ett eller annat sätt vara
"avvikande". Han kan vara det bara genom att
komma från en miljö där han fått se på nära
håll under vilka svåra förhållanden människor
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
