Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Om kritik. Uttalanden av Margit Abenius, Stig Ahlgren, Ivar Harrie, Olle Holmberg, Knut Jaensson, Artur Lundkvist, Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRITIK
lever som vi helt slött betraktar som folk för
vilka man har ordnat det drägligt för att inte
säga ganska bra. Men han kan också vara det
rent personligt: en människa som genom sin
synskärpa och sin överkänslighet, genom sin
förmåga av direkta upplevelser korrigerar ett
vanemässigt uppfattningssätt.
En författare, värd att lyssna till, måste mer
än av en lust att synas vara genomträngd av
en önskan att komma underfund med — sig
själv och omvärlden. Han måste drivas av ett
slags sakligt intresse. Han måste med andra
ord söka. Naturligtvis måste han också,
konstnärligt likaväl som "innehållsligt", finna. Men
förutsättningen för att finna är att söka.
Ska han inte också befria oss, stimulera oss,
öka vår livskänsla? Jo, men hur ska det gå till
annat än genom att försöka tränga in till den
främmande verklighet som är den inre, den
verkliga ?
Ska han inte också vara konstnärligt
nyskapande, eai förnyare av språket? Jo, men hur
ska det gå till om inte genom att undvika fraser
som ingenting säger, klichéer för länge sedan
utslitna ?
Ska han inte också vara "ett uttryck för sin
tid". Jo gärna, en sak som han för resten
knappast lär kunna undgå att mer eller mindre
vara. Men ännu bättre än att vara rätt och slätt
ett uttryck för sin tid skulle det vara om han
på samma gång som han speglade en del av
tidens problem inte uttryckte alltför mycket av
det i hans tid som är att hänföra till de nya
schabloner, de nya allmänna meningar vilka
en följande tid kommer att genomskåda som
overkliga.
ARTUR LUNDKVIST:
Det är önskvärt att litteraturkritikern inte
känner sig som en institution utan som en
person, att han inte tror sig representera något
annat än sig själv, att han arbetar så
förutsättningslöst som möjligt, det vill säga under frihet
från ovidkommande ansvar och hänsyn.
Det är önskvärt att kritikern inte känner sig
förpliktad att uppehålla de för tillfället
härskande kulturillusionerna utan fritt kan delta
i revideringen av dem, att han vid behov kan
ställa sig osolidarisk, i opposition, utan att
binda sig vid någon opponentroll.
Det är önskvärt att kritikern inte speciellt
eftersträvar popularitet, att han inte medvetet
eller omedvetet faller undan för
publikmajoritetens böjelser och beredvilligt ställer sig som
garant för vad de flesta helst vill läsa.
Det är framför allt önskvärt att kritikern inte
förblandar moralreaktioner med litterära
värderingar, den lömskaste av alla fällor och den
som alla oftast faller i. All god litteraturkritik
baserar sig på självkritik: insikt i egna
hämningar, affekter, reaktionssätt, och en till
objektivitet strävande vaksamhet gentemot sig själv.
Det är önskvärt att kritikern inte låter sig
särskilt tilltalas av det sympatiska eller
välanpassade utan mera inställer sig på det
stötande, det utmanande, det avvikande och
kantiga. De svåra böckerna, de problematiska
författarna är i första hand kritikerns sak.
Underhållningen klarar sig bra honom förutan.
Det är önskvärt att kritikern inte så
förälskar sig i något att han förskjuter det andra
för det enda, men han bör ändå inte sakna
förmågan att förälska sig. Det gäller för honom
att omsluta sin hetta med kyla.
Det är önskvärt att en recension ger riktig
information om bokens innehåll och form, att
den rymmer ett mått av analys och värdering,
att den bildar en plattform där kritikern och
författaren framstår som två jämställda per-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
