Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Tore Zetterholm: Spaningsflygning. En studie över Antoine de Saint-Exupéry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖRE ZETTERHOLM
i "Vol de nuit" av en enda flygning, vilken får
ett tragiskt slut. Här är det piloten Fabien, som
faller offer för en cyklon under en
nattflygning på linjen Patagonien—Buenos Ayres. Men
medan "Courrier Sud" främst är en
kärlekstragedi är "Vol de nuit" ett drama om "en
hjältes död". Båda är klassiska inom fransk
dikt — men det är sällan man träffar på dem
hos en och samma diktare, både Racine och
Corneille.
Det episkt-heroiska gör sig naturligtvis
märkbart redan i stil och bildval. En stilistiker av
den matematiska skolan skulle säkert ha utbyte
av att räkna hur många gånger bilderna av
flygningen som en kamp varieras. "Någonstans
utkämpade postflygarna sin strid"... "Han
kände sig på dåligt humör, ty han förutsåg en
svår natt: marscher, kontramarscher, vunnen
terräng som måste uppges." (Den svenska
översättningen : "en svår natt med många
ansträngningar" är milt sagt fri!) ... "Om en minut
kommer han att passera över Buenos Ayres,
och Rivière, som återupptagit striden, vill höra
honom. Höra honom komma, dåna och
försvinna, likt det skräckinjagande trampet av en
armé som marscherar bland stjärnorna."
Att upprepningarna inte beror på
fantasitorka utan är avsiktliga variationer över ett
teijia visas av hans förmåga att finna suggestiva
och nya bilder för flygarens upplevelser. Det kan
vara metaforer som den ovan anförda om den
marscherande armén eller som när han liknar
den mulnande himlen vid en alltför mogen
frukt som mörknar fläckvis. Men det är också
stora, utarbetade kompositioner som i den
berömda skildringen av hur det vinddrivna planet
irrar ovan molnen utan att kunna sänka sig.
I samma ögonblick som planet dök upp ur molnen,
kom det in i ett lugn, som tycktes övernaturligt. Inte
en vindfläkt rörde sig. Likt en båt som passerat
hamnpiren kom de in på lugnt vatten. Han hade
funnit en okänd vrå av himlen, dold likt de lycksaliga
öarnas lagun. Stormen under honom bildade en annan
värld av tre tusen meters tjocklek, som genomkorsades
av skyfall, störtfloder, blixtar, men mot stjärnorna
visade den en yta av kristall och snö... "Det är för
vackert", tänkte Fabien. Han irrade bland stjärnornas
skatter, i en värld där inget annat, absolut inget
annat än han, Fabien, och hans kamrat var levande.
Liksom tjuvarna i sagans städer, som spärrats in i
skattkammaren utan att kunna ta sig ut. Bland frusna
diamanter irrade de omkring, ofantligt rika men
dödsdömda.
Jämsides med den yttre handlingen i "Vol
de nuit" framförs ett inre drama vars faser
man följer med samma spänning som piloten
Fabiens nattflygning. Dess huvudaktör är
flygplatschefen Rivière, Fabiens överordnade. Ja,
man kan gott kalla det en dramatisk monolog
som ackompanjerar det yttre händelseförloppet.
Den corneilleska konflikten mellan plikt och
medlidande är förlagd till Rivières tankar,
medan Fabien får illustrera dess yttre
konsekvenser.
Problemställningen är i mycket densamma
som i "Courrier Sud", och liksom i denna får
en kvinna symbolisera den bofasta tillvaron,
som står i motsats till handlingens värld.
Pilotens hustru, som kommer upp på flygplatsen
och vädjar till Rivières medlidande och kräver
sin individuella lycka, klarlägger
problemställningen för denne.
Han hade kommit fram till den gräns, där han
mötte inte en liten enstaka ängslans problem utan
själva handlingens problem. Rivière stod inte inför
Fabiens hustru utan inför en annan livssyn... Ty
varken plikten eller den individuella lyckan kan dela
med sig: de är i konflikt.
Man har velat utläsa ur boken att han tar
parti mot det stilla, lugna, "borgerliga" livet.
Men det är knappast fallet. Det vore riktigare
att säga, att den stillsamma livsprincipen tj änar
till att bilda bakgrund och kontrast till
flygarens liv, den framhäver det heroiska men också
det omänskliga och paradoxala i detta senare.
Han ser inte ner på denna kvinna, som kämpar
för sin individuella lycka.
Denna kvinna representerade, även hon, en världs
oinskränkta fordringar, hon talade om sina förplik-
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
