- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
303

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Tore Zetterholm: Spaningsflygning. En studie över Antoine de Saint-Exupéry

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPANINGSFLYGNING

telser och sina rättigheter. Om en kvällslampas sken
över ett dukat bord, om en kropp som fordrar tillbaka
en annan kropp, om en värld full av hopp, kärlek och
minnen. Hon fordrade tillbaka sin egendom och det
var hennes rätt.

Men han vet, att denna livsprincip inte
innebär sanningen för honom och hans kamrater,
för Rivière och Fabien eller ens för den
stackars inspektören Robineau. De har alla givit
sig med i ett spel med andra regler, och fuskar
de med dem kommer deras liv att förfuskas.
Det är dessa regler Saint-Exupéry försöker
komma underfund med i "Vol de nuit".

Rivières situation skulle gott kunna vara sj
älv-biografisk. Liksom denne har Saint-Exupéry
varit chef för en flygplats, och han tycks också
ha upplevat samma eftertankens ögonblick som
Rivière, då denne "förvånade sig över att han
grubblade över problem, som han aldrig förut
ställt sig". Den lösning Rivière lyckas komma
fram till, innebär också att Saint-Exupéry
hunnit ett stycke på väg mot en formulerad
livsåskådning, att han skrivit ett nytt kapitel
på sin filosofiska äventyrsroman.

Hans första slutsats är att det måste existera
något som är förmer än människans liv och
individens lycka. Rivière har en gång fått
frågan ställd i följande tillspetsade form:

En ingenjör hade en dag sagt till Rivière, då de
lutade sig över en arbetare, som förolyckats vid en
brobyggnad:

— Är verkligen denna bro värd ett krossat huvud?

... Och likväl hade Rivière svarat:

— Även om det ej finnes något pris på det
mänskliga livet, så handlar vi dock som om det funnes
något förmer än människans liv. Men vad?

Besvarandet av denna fråga är nästa steg,
och han tar det mer tveksamt. Vilket är detta
okända, högre mål, som får Rivière att sända
ut sina män? Vilket är det kategoriska
imperativ som ligger till grund för hans hårda
pliktfilosofi och som inte ens tillåter inspektör
Robineau att njuta vänskapens lycka? Till en
början tror han att det går ut på att göra män-

niskan odödlig. Rivière liknar sig vid dessa
inkafurstar som tvingade sitt folk att resa sig
minnesmärken, som överlevde dem själva och
deras släkte.

Men inför Fabiens sörjande hustru känner
han> osäkerheten i detta postulat. I likhet med
henne vill han bara att livet skall vara
meningsfyllt, och för hans del ligger meningen i
handlingen själv, den offerkrävande handlingen.
Målet, flygrutten, kan inte vara förmer än
individens liv, men den heroiska handlingen kan
det. Det är upptäcktsfärden, som får
människorna att växa utöver sig själva, inte de
erövrade kolonierna, det är pioniärskeppet som
är bragdens mening.

Det är som vi förstår ingen definitiv lösning
han når fram till, det är kanske ingen lösning
alls denna paradox att handlingen är sitt eget
berättigande. Som livsåskådning kan den nog
också vara riskabel. Därför stannar han heller
inte vid den.

Det finns ett betecknande drag för
Saint-Exupérys människoskildring. Det är att han
i hela sin produktion inte givit ett enda något
så när utförligt porträtt av en människas yttre.
Det kan hända att man får någon detalj om
grått hår, tunga axlar, liten till växten, men
oftast är det inte ens så mycket. Det enda som
beskrivs mer detaljerat är händerna. I "Vol de
nuit" är händerna det enda yttre drag man får
av flygaren Roublet. "De gamla händerna
darrade, och Rivière vände bort blicken från deras
rynkiga, tjocka och vackra hud." Och när han
tänker på Fabien är det händerna han ser.

I hans nästa bok, "Terre des hemmes" (på
svenska "Kamrater på en irrande planet"),
skymtar vi förklaringen till denna sparsamhet
med den yttre karakteristiken. Vi får den först
i konstnärligt gestaltade situationer, såsom när
han och hans kamrat blir räddade av en arab
som skänker dem vatten, när de är på gränsen
att förgås av törst:

303

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free