Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Walter A. Berendsohn: Ur Strindbergs brev - 2. Från 90-talet - 3. Från 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR STRINDBERGS BREV
Ni ser af allt detta att jag är i jäsning, och
ej kan fatta ett beslut.
Gif mig ett råd!
Eder
August Strindberg.
Paris 10 Nov. 1895.
"Sommar och hösten år 1895 räknar jag
— trots allt — bland de lyckliga rastställena,
i mitt oroliga liv", läser vi i "Inferno" (28,33).
Strindberg säger i boken inte ett ord om den
sex veckors vistelse i Sverige (i Ystad), som
han omtalar i brevet. Men under vintern 1895
—96 drog han sig mer och mer tillbaka från
alla sina vänner i Paris. Av hans sinnestillstånd
vid denna tid ger brevet en gripande skildring.
Boken han tänker utarbeta, utan att förmå det,
är det stora verket om alla hans upptäckter från
det oorganiska livet genom det organiska upp
till människornas ockülta sammanhang med
världsalltet. Det myllrar av liv i hans hjärna.
Den värsta krisens tid med förföljelsemani kom
först i mitten av året 1896, likaså sker hans
avgörande möte med Sivedenborg mycket senare.
3. FRÅN 1900-TALET
I början av år 1907 blev Karl Börjesson,
Björck & Börjesson, Strindbergs förläggare,
först för "Svarta fanor", så för "Blå Boken"
(i breven B. B.) ocli senare för en rad
ytterligare arbeten. Oaktat de båda herrarna hela
tiden bodde i samma stad, Stockholm, träffades
de personligen först efter mera än fyra års
samarbete på våren 1911. I stället för genom
samtal meddelade man sig med varandra i en
brevväxling, som till största delen är bevarad; den
omfattar ungefär 450 meddelanden av
Strindbergs hand. August Falck har kunnat använda
den i sin bok "Fem år med Strindberg". 1 boken
"Karl Börjesson 1877—1941" (Stockholm 1942)
står två artiklar, den första av professor Knut
Lundmark, "Karl Börjesson och August
Strindberg", den andra av förste bibliotekarien Bror
Olsson, "Karl Börjesson som Strindbergs
förläggare". I övrigt är korrespondensen absolut
nytt material för Strindbergforskningen. Det
fanns i samlingen 124 odaterade meddelanden,
mest visitkort, korrespondenskort med tryckt
namn och notisblad. Efter kortens olika format
och det tryckta namnets skiftande storlek och
ställning var det möjligt att något så när riktigt
ordna dem och därefter låta innehållet ge
utslag för den närmare dateringen. På detta sätt
kan det första brevet dateras till långfredagen
1908. Det må ännu nämnas att avtalet angående
"Svarta fanor" i § 2 innehöll bestämmelsen, att
Strindberg "förbinder sig att ej föranstalta om
någon ny upplaga i Sverige innan utgången av
år 1913".
[17. april 08.]
Herr Börjesson. Just nu fick jag Ert bref, deri
Ni, mot förmodan, uppmuntrade mig att
fortsätta B. B. Jag lefde i farhågor, att Ni en dag
skulle säga: nog! af den sorten!
Det gjorde mig en så stor glädje på
Långfredagen, att Ni sade så! Jag ville helst sitta till
lefnadens slut och i B. B. ge menskorna mitt
testamente, min donation; bygga och plantera
på mina brända tomter; upprätta, komplettera
och annullera!
En sak till! Skulle vi icke upprätta De Svarta
Fanorna, genom att i B. B. omtrycka alla de
djupa och vackra afhandlingarne
(Klosterskrifterna) som finnas der, och rädda dem från
förgängelsen och domen? De kunde ju kallas:
Hvita Dukar
ur
Svarta Fanor 1, 2, 3, o. s. v.
Det om kemien kan uteslutas, liksom Crex, men
om Hemmet och vexterna, uret o. s. v., om
spökerier etc.* Hvad synes Er?
* Äfven strötankar, utryckta ocli samlade.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
