Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
skrivbordsmässig livssyn. Nu har floden ebbat
ut, och man väntar på ett skönlitterärt inlägg
i frågan.
*
En uppfriskande hetsig generationsdiskussion
har utspelats i V er dens Gang mellan två av
tidningens fasta recensenter. Odd Eidem skrev i
årets första häfte av Samtiden en artikel kallad
"Generasjonsskifte?". Hans resonemang lyder
ungefär så här. Kriget verkade med undantag
för lyriken inte nyskapande på norsk litteratur.
Men den åstadkom ett slags andligt
uppvaknande, en ny orientering. Denna nyorientering
gör den s. k. mellankrigsgenerationen i norsk
litteratur till ett historiskt begrepp, vars
balansräkning nu kan göras upp. Eidem fyller snabbt
debetkolumnen men har svårt att hitta
kreditposter. 1919—39 präglades den radikala
europeiska intelligensen på de flesta håll, bl. a. i
Norge, av en förödande negativism, som
visserligen bottnade i skepsis mot illusioner men som
slutligen ledde till andligt och i många fall
även fysiskt självmord. "Selvmordsepidemien
blant kjente åndsskikkelser før og i
begynnelsen av krigen er neppe vesensforskjellig fra
nazistførernes selvutslettelse i 1945", säger
Eidem med en olycklig formulering och
fortsätter med att konstatera att kriget paradoxalt
nog kom som en befrielse för de överlevande
bland den borgerliga intelligensen. De kunde
inte fortsätta att bara säga nej längre, de måste
acceptera gamla positiva begrepp som plikt,
heder och ideal och blev lyckliga av att göra
det. Åtminstone några av dem (Georg
Broch-mann). Hos vissa andra (Helge Krog) gick
tjälen för djupt, de var bottenfrusna. Men hos
de nya författare som framträtt under och efter
kriget märker man tämligen genomgående en
vilja till det positiva som möjligen blir
bestämmande för utvecklingen den närmaste framtiden.
I en understreckare i VerdensGang (16 mars)
polemiserar Hans Heiberg ytterst skarpt mot
Eidems förenkling av problemen och enligt hans
mening förhastade dödsdom över
mellankrigsgenerationen och vad den stod för. Nejsägandet
var ingen negativism för negativismens skull
utan en oavbruten kamp mot reaktion och falska
läror. Att några begick självmord i världens
djupaste förnedringstid är kanske inte så
märkligt, att andra blev positiva under kriget
berodde inte på någon omvändelse utan på att de
äntligen fick den klangbotten för sin
förkunnelse som de hela tiden längtat efter. När Eidem
förebrår mellankrigsgenerationen för att den
var cynisk och illusionslös är det som att
förebrå en person att han bryter ett glatt lag för att
påkalla uppmärksamheten att det brinner i
källaren. Heiberg slutar med förhoppningen och
förvissningen att den skeptiska radikalismen
alls inte spelat ut sin roll, den behövs alltjämt
och kanske mer än någonsin.
Eidem svarar i en ny krönika (29 mars)
lika skarpt. Han vidhåller kraven och tron
på en ny, kollektivt inställd, positiv diktning
och hävdar att den negativa individualismen,
"analysdiktningen", är död. Förvandlingen har
redan skett hos t. ex. Sigurd Hoel, menar Eidem.
«
Kenneth B. Murdock, professor i
litteraturhistoria vid Harvard University, gästar för
närvarande Sverige. Han avslutade en serie
gästföreläsningar vid Stockholms högskola med att
tala om "Literature and Ideas in Contemporary
America". Sedan Dr. Murdock starkt
understrukit att han talade som privatman och inte
som litteraturhistoriker, uttalade han i
föredraget sin sympati för 20-talsförfattare som
Hemingway och Dos Passos, vilkas brutalitet
syntes honom vara ett ärligt uttryck för en
konsekvent samhällsuppfattning. Mindre tilltalande
fann han Faulkners, Steinbecks, Farrells och
Wolfes försök att tolka egna kriser genom
våldsamma skildringar av samtidens brister. Han
ansåg också att de senare författarna var
överrepresenterade på svenska bokdiskar och
önskade att man i stället ville läsa en annan
grupp skribenter, som skildrade ett annat och
enligt hans mening riktigare Amerika,
nämligen Ellen Glasgow, Willa Cather och
Katherine Änne Porter.
Den segslitna frågan om ersättning åt
författarna för att deras böcker lånas ut på
bibliotek har i Danmark bragts nära sin lösning. De
politiska partierna har enats om att det
offentliga bör stå för kostnaderna i stället för
låntagarna, då biblioteken principiellt bör vara
tillgängliga gratis. Genomsnittsinkomsten för
flitigt lånade författare beräknas till mellan
300 och 600 om året. Förmånen skall även
gälla författare, som åtnjuter statsanslag.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0342.html
