Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
visar i en kuslig flagellantscen prov på en
masochism betydligt över det vanliga.
Mycket tyder på att boken är en hänsynslös,
med enastående intuitivt minne sammansatt
självbekännelse, men Orvil har också sitt stora
intresse som ett prisma, vari många av hans
åldersgrupps egendomligheter fångats. Boken
kan stundom förefalla en smula äcklig genom
de ovan antydda bisarrerierna, men man märker
vid förnyad läsning hur uppförstoringen även
på dessa punkter bidrar till porträttets
tydlighet. Man erinras rätt livligt om Huxleys
pojk-skildringar i "Blind i Gaza" och "Tidens narr",
men Welchs skärpa och fina sinne för
psykologiska skiftningar står ingalunda tillbaka för
den äldre författarens. Sedan är det en annan
sak att detta mästerliga fredstidsporträtt inte
insatts i något annat sammanhang än det
psykologiska. Det är dock ett värdefullt bidrag till
kännedomen om människan.
Översättningen är känsligt gjord, men
vanpryds av några grova slarvfel.
«
Welchs fina apparat har inte Erik Dreyer,
hans troligen jämnårige kollega i Köpenhamn,
ehuru en viss likhet finns mellan Orvil och den
pojke, som är huvudpersonen i flertalet av
danskens noveller. De delar också den
behagliga miljön och den försummade uppfostran,
men idel lakuner där familjeomsorgerna skulle
ha satt in.
Om man undantar titelnovellen, som i
anmälarens tycke är ett klatschigt, men rätt tomt
virtuosnummer i bästa internationella klass,
handlar novellerna om unga människors
problem, om unga äktenskap och förhållanden,
som hotas av den dagliga friktionen eller tar
slut av en obönhörlig slump, om pojksadism
och om en ung generations försök att få rätsida
på tillvaron. Den kanske bästa historien är
"Ulla", om ett mycket ungt sommarsvärmeri,
vars doft och till synes oväsentliga detaljer
fångats på ett mycket fint sätt, fast Dreyer av
sitt sinne för effekten förletts att ge historien
ett rent Dorothy Parkerskt slut.
Han är annars mycket säker i
uttrycksmedlen. Hans stil, i synnerhet dialogen, har i vissa
fall rent hemingwayska tongångar, den ansluter
sig smidigt, knappt och tämligen opersonligt
till ämnet, något som väl kommer fram i den
lediga översättningen. Dreyer har hälsats som
ett stort ljus i Danmarks glesa unga litteratur.
En svensk motsvarighet till honom skulle väl
närmast bestå av två delar Mårten Edlund och
en del Werner Aspenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
