Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Ur ”En Mölna-Elegi”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR "EN MÖLNA-ELEGI"
Älvan
Vet jag väl vem jag var!
(visar på trasten) Men se på den!
Kva rn vatten
An sen?
Älvan
Han också är förtrollad.
Kvarnvätten
Hä? Var han månne vit en gång?
Älvan
Vet jag väl vem han var . . . Men en gång sjöng han,
det minns jag säkert! Någonstans i luften. . .
Jag tror han var en känsla bara .. . Någonting
som nu är dött. Nu har han bara kvar
sitt varningsrop, men en gång sjöng han
så vackert att man stannade och rodnade
och inte visste varför . . . Längesen —
Om vårarna är mina blommor nu så små,
så bitte små! Och dessa vita bär,
vem bryr sig väl om dem?
Kva rnvätten
Å pytt! De duger väl att knäppa med?
Snöbären
Pt. Pt. Pt.
Älvan
(döljer ansiktet, försvinnande)
Min Gud! Vad har det blivit av mig!
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
