Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Tage Aurell: Jeriko ros. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERIKO ROS
"50000 främmande ord" — abdikera =
frivilligt avstå — från den ära han aldrig pockat
på; abnorm == oregelbunden — men han gick
nu en gång inte i deras fåror; absurd =
orimlig, dum enfaldig — var likväl den åsikten att
han därför skulle vara på något vis ringare än
de; antagonist = motståndare, vedersakare —
av tvenne slag, endera bigott = skenhelig, eller
cynisk = skamlös, oanständig; fiasco =
misslyckande, göra fjasko — må så vara;
in-kiett = orolig — skulle de aldrig få se honom
mer — blott lugn skulle han stå deras
maskopi = hemlig förbindelse — emot!
Han hinner inte längre i dag, han hör henne
till sin förundran i köket och far utför trappan,
det skulle bara fattas! på födelsedagen!
varligt men bestämt motar han henne ut i
trädgårdsstolen igen.
Han uppvaktar med tårta, han uppvaktar
med högläsning ur vinterns digra portfölj:
"Den omständigheten att jag vid så pass hög
ålder företog resan totalt ensam och utan någon
som helst förberedelse för att kryssa mig fram
bland tjuvar och banditer i tre världsdelar har
väckt förvåning och intresse i de länder jag
har genomrest —"
Hon avbryter honom, säger på nytt att han
inte är så gammal. Det slår lite av ångesten
opp från papperet, ångesten från den kvällen
han satt och skrev det här — är hon också
bland dem som vill förringa hans insats? Men
hennes öga är bara porslinsblått, han rättar och
stryker i skrivboken och fortsätter:
"Sedan jag nu, som i det föregående
relaterats, varit antastad hela vägen både på
fram-och återresan var det med en viss undran och
nästan fruktan jag närmade mig fäderneslandet
där jag lidit så förskräckligt under många
årtionden. Jag fick en liten försmak av vad som
nu skulle hända mig då jag stigit på den
svenska färjan i Sassnitz. Jag fick inte köpa
varken mat eller kaffe, fick bara sturska svar
när jag begärde någonting —"
Där hade det stockat sig när han skrev,
från Sassnitz, från Trelleborg var han plötsligt
hemma hos släktingarna:
— Jag blev så skamligt mottagen àv dem,
säger han nu, så skamligt att vi inte skall
förstöra födelsedagen med det. Blott bror min
visade att han riktigt satte värde på mig för att
jag kunnat göra en sådan resa. Det var kanske
inte avund som behärskade de andra —
— Joo, avbryter hon honom igen, det är
klart att det var avund.
Hon blir livlig, livlig för henne att vara:
— Det retade dem. De tänkte på pengarna.
Det förstår man ju att det måtte gå åt en
förskräcklig massa pengar till en sån resa —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
