- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
389

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Göran Schildt: Gides sjuka punkt. Ett psykologiskt tolkningsförsök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GIDES SJUKA PUNKT

det lika litet möjligt att här enbart hänvisa till
hans hugenottiska uppfostran och den kristna
kärleken till nästan — fenomenet är också
i detta fall alltför utpräglat för att inte ha
djupare orsaker än så. Gide berättar i sin
dagbok att han inte kan känna verklig rädsla eller
sorg för egen del och att han till exempel aldrig
sedan sin tidigaste barndom gråtit över
någonting som hänt honom själv. Det är som om
han inte kunde ta sina egna känslor och
motgångar på fullt allvar. Däremot har han ingen
svårighet att leva sig in i andra människors
själsliv, att fälla ymniga tårar över både vänner
och okända, både levande människor och
sådana som han möter på scenen eller i böckernas
värld. Hur skall man förklara detta
egendomliga fenomen, som Gide själv konstaterar utan
att försöka analysera? Svaret ligger nära till
hands om vi anknyter frågan till
medvetenhets-konflikten, Den medvetnes jag är alltid tudelat
och hans känslor halva: det är bara en halv
människa som lider, som gläder sig, som lever,
medan den andra hälften ser på. Vänder han
däremot uppmärksamheten mot en främmande
människa upplever han denna som en hel och
odelad personlighet. Här betyder iakttagelse
inte längre tudelning, och ett maximum av
klarhet kan förena sig med ett maximum av äkthet.
För en person med Gides läggning blir därför
duet i en viss bemärkelse verkligare än jaget.
Duet flyr inte undan, det tillåter den medvetne
att helhjärtat, fastän i andra hand, känna alla
de känslor som annars vore honom förnekade,
kort sagt att leva.

Det är mycket hos Gide som förblir dunkelt
om man inte beaktar detta samband mellan
du-passionen och hans hämningar. Så till exempel
finner vi häri förklaringen till hans
egendomliga oförmåga att uppleva någonting på egen

hand. Gides liv är berättelsen om de människor
som omgett honom. Under sin tidiga barndom
upptäcker han naturvetenskaperna tillsammans
med sin mors väninna Anna Shackleton, sedan
läser han Pascal, Bossuet, Evangelierna med
sin kusin Emmanuèle, för att slutligen dela sina
afrikanska upplevelser med reskamraten Paul
Laurens. Vi kunde fortsätta listan på detta sätt
ända till hans sena ålderdom: det är alltid i och
genom någon annan som Gide känner
hänförelse och intresse för livet. Och om kärleken
i alla dess former spelat en så stor roll i hans
tillvaro, så beror det på att denna känsla är
detsamma som reservationslöst uppgående i duet.

Den av medvetenhetsmanin ansatta
människans flykt undan hämningarna genom ett
liv i och genom duet kan för övrigt ikläda sig
betydligt oskönare former än dem vi ovan
antytt hos Gide. Det nyfikna rotandet i andras
intimiteter, intresset för pornografi, det osunda
uppgåendet i romanens eller den vita dukens

skenvärld–allt detta är likartade företeelser.

Skillnaden är bara den att Gide överbygger sin
avgrund på ett högre plan, omgiven av friare
rymder.

Avgrunden, klyftan som delar jaget i tvenne
hälfter, det är till den vi ständigt återkommer
när det gäller analysen av Gides verk och
personlighet. Det vore en tacksam uppgift att
i detalj undersöka de olika sätt på vilka han
överbygger denna avgrund, hur han slår bro
på bro över den i rastlös, outtröttlig iver.
Avgrunden förblir visserligen vad den är
oberoende av alla hans ansträngningar, och någon
verklig igenfyllnad av den är otänkbar när det
gäller Gide. Det väsentliga är att han trots allt
lyckas förena de båda klyftorna och därigenom
rädda sin själ. Det är ett skådespel som är
fascinerande och uppbyggligt på samma gång.

389

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free