Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bernhard Tarschys: Schalom Asch — aposteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD TARSCHYS
SCHALOM ASCH —
APOSTELN
Då Schalom Asch i "Rückblick", 1930, vid
femtio års ålder gav en bild av sin väg som
diktare, hade han en mer än trettioårig
författarverksamhet och ett trettiotal band bakom
sig. Men först under 20-talet hade han
framträtt som en skriftställare av större mått; under
det följande decenniet befäste han sin position
som den moderna judiska litteraturens ledande
epiker. Ännu 1924 avfärdade Arthur Sakheim
honom ganska snävt i sin essayistiska bok
"Das jüdische Element in der Weltlitteratur".
Då framstod han som en blygsam
ghettoskild-rare och habil dramatiker. Det är med verk
som "Syndafloden", "Tröst des Volkes",
"Man-nen från Nasaret" och "Aposteln", tillkomna
efter 1928, som han blivit en diktare av
internationell räckvidd. Det är en ganska
häpnadsväckande utveckling, allra helst som Asch,
epikern, knappast kan sägas vara en
konstnärligt högtstående stilist1, har vissa brister i sin
kompositionella begåvning och är begränsad
som människotecknare och psykolog. Men trots
detta är han värd uppskattning och beundran:
yrkesallvar, mänsklig bredd och lidelsefullt
sanningskrav ger resning åt hans verk. Som
religiös epiker står han utan tvekan i
konstnärligt avseende tillbaka för Thomas Mann
och Franz Werfel, men han talar ett enklare
1 Under översättningsvägen från jiddisch via tyska
eller engelska går alltid en hel del av det genuina i
hans plastiska skildringskonst och språk förlorat.
och för den breda publiken lättfattligare språk,
hans prosa har en klar plasticitet, och hans
personliga engagemang i trosupplevelser av
världshistorisk betydelse har en innerlighet
och inlevelse, som griper och värmer, oavsett
vilken inställning läsaren har till det
behandlade ämnet.
Den för västerländska föreställningar så
främmande miljö, ur vilken Schalom Asch
framgått, är nu i det närmaste helt utplånad.
Av den polska judenhet, som ännu för sju år
sedan räknade mer än 3x/2 millioner
människor, återstår i dag i bästa fall en knapp
tolftedel; i Polen torde omkring 70000 judar
befinna sig i livet, i Ryssland, i lägren i
Tyskland och som räddade repatriandi i skilda
länder räknar man med två- à trehundratusen.
Och denna återstod är fysiskt och psykiskt
förlamad, av sina upplevelser, av sin nöd, av ett
yttre tryck, som ingalunda minskat med den
tyska nazismens fall, och av bitter ovisshet om
framtiden. Repatriandi vill inte repatrieras.
Under fötterna på de judar, som lever kvar
i Polen, bränner eller snarare brinner marken.
Den östjudiska kultur, som haft sitt centrum
i Polen, är definitivt krossad, har på sex år
ruinerats till den grad, att en återuppbyggnad
förefaller ligga utanför drömmarnas gräns.
Nazismen har forcerat en strukturförändring
i den judiska befolkningshistorien, som annars
skulle ha tagit århundraden. Redan under
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
