Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bernhard Tarschys: Schalom Asch — aposteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHALOM ASCH
— APOSTELN
senare hälften av 1800-talet framträdde vissa
tendenser till en förskjutning av den östjudiska
kulturens tyngdpunkt från Polen till
Nordamerika. Tsarismens befolkningspolitik, den
växande industrialiseringen, de sociala och
politiska jordskreden i Östeuropa jämte den
våldsamt ökande nationalismen medförde en
katastrofal utarmning av den judiska
befolkningsgruppen. För östjuden vidgades
romantikens geografiska karta från att omfatta
Bibelns land till att också fånga in den väldiga
kontinent, dit Frihetsgudinnans staty lockade
till massinvandring. Emigrationens förlopp
blev likartat med exempelvis den svenska
utvandringens, blott större till omfattning,
fattigare till villkor och långvarigare till tiden.
Den pågår alltjämt, i den mån möjlighet ges
åt de kvarlevande spillrorna. Och så uppstod
en östjudendom i Nordamerika, med bevarad
egenart i amerikansk nyansering.
De amerikanska immigranternas tillvaro är
ett dominerande motiv i den moderna
jiddisch-litteraturen, den som skrives av författare med
födelseort någonstans i Polen och förvärvad
hemortsrätt i U. S. A. Men lika ofta och gärna
återvända diktarna till den polskjudiska miljö,
som varit deras rot. Flera av de märkligaste
bidragen till litterär belysning av den polska
judenhetens tillvaro är tillkomna i
Nordamerika, för en publik, som girigt anammat diktens
tolkning av det liv, som en gång varit dessa
nyamerikaners eget, och vid vilket de hänga
fast med otaliga band. Till dessa
östjuden-domens skildrare hör lyrikern Morris
Rosenfeld^ dit hör I. J. Singer, vars "Bröderna
Asch-kenazi" är en av de mest imponerande
sociologiska romaner, som världslitteraturen kan
uppvisa. Dit hör också Schalom Asch, bl. a.
genom den till svenska 1930 översatta "En
moder", som börjar i den polska småstaden
och slutar i New Yorks fattigkvarter.
I Sure Rifke, centralgestalten i "En moder",
skildrar Asch den kvinna, som fött och fostrat
honom och med självuppgivande kärlek slitit
för make och ett hem, mer rikt på barm än mynt.
Fadern, en enkel och rättskaffens småborgare,
har stått modell för bl. a. der reiche Herr
Salomon i novellen med samma namn. Han var
varmt religiös men stod utanför den
chassidis-tiska mystik, som var så utbredd i familjens
masoviska hemtrakt. Från modern hade
Schalom Asch i arv ett sentimentalt sinne, "kärlek
till naturen och klara, röda äpplen", från
fadern det "ärliga blodet", som gav honom
ledning i livet, hindrade honom att duka under
för frestelser och påfrestningar och inriktade
hans vilja på att oavlåtligt pröva sig fram mot
något bättre. För fadern var Bibeln med de
klassiska s. k. Raschi-kommentarerna, psalmerna
och Midrasch, poetiska utläggningar och
homi-letiska förklaringar till bibeltexterna från den
efterbibliska tiden, tillräcklig andlig spis. Han
böjde sig för Gud, skriver sonen, och bar livets
ok i ödmjuk gudsfruktan och inre fromhet, och
han övade välgörenhet, så länge han förmådde
mot alla, oavsett deras tro eller härstamning.
Hans möda att sörja för den talrika familjen
(Schalom var det tionde barnet) gav honom föga
tid övrig att ge barnen någon andlig fostran.
Den lilla polska judestaden Kutnos
Bibel-och Talmud-skola och först och sist gatan blev
Schalom Aschs uppfostrare. Bland hans
tidigaste intryck var fält och får och
Amerika-feber. Han var from och hade läshuvud; då
fanns det ingen annan bana än rabbinens. Och
han levde det liv, fyllt av ovärldslighet och
fattigdom, av försjunkande i en för
årtusenden sedan utformad och strängt fasthållen
etisk-religiös föreställningsvärld och av social
otrygghet, som varit tillvarons grund för
generation efter generation av unga,
intellektuellt brådmogna östjudar. Livet var som en
palimpsest, där den ursprungliga, riktiga texten
var Bibelns och Talmuds; de otaliga intryck
och tecken, som nuet satt dit, kunde aldrig
täcka urskriften. Den skimrade alltid fram,
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
