- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
392

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bernhard Tarschys: Schalom Asch — aposteln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERNHARD TARSCHYS

gav evighetsmening och fjärranfärg åt dagens
brokiga upplevelser, men den gav också
groteska former och underliga proportioner åt
nuets händelser och tankar. Det gamla och det
färska blandades på ett egendomligt sätt, men
det gamla dominerade.

Från tidigaste barndom gav Bibeln eld åt min
fantasi. Harans och Kanaans land såg jag liksom
levande framför mig. Den lilla flod, som flöt i
närheten av vårt lilla hus, kallade jag Jordanen, och den
skogklädda kullen vid herrgården i utkanten av
staden var för mig berget Karmel. De bibliska
stamfäderna stodo mig så nära, att jag kände mig
personligt bekant med Jakob och hans tolv söner. Och
konung David tyckte jag mig se i vårt lilla bönehus
och liksom hörde honom sjunga sina psalmer
samman med männen där.

Det var till urtextens värld, som Schalom
Asch en gång återvände, då han med
igenkännandets hemtamhet och kärlekens
inspiration i "Mannen från Nasaret" och "Aposteln"
målade det lilla judalandets och Medelhavets
trakter och miljöer i religionernas
världshistoriska brytningstimma.

De första trevande författarförsöken gjorde
Schalom Asch på hebreiska. För honom fanns
intet annat värdigt skriftspråk. Han skrev
psalmer ; det var den litterära form han kände. Hans
berättelse om hur han plötsligt finner vägen
till världslig dikt och kultur är ett paradigm
för ett otal östjudiska ungdomars bildningsväg
mot slutet av 1800-talet. En dag kommer han
över Moses Mendelssohns utgåva av Davids
psalmer jämte tysk översättning, den senare
tryckt med hebreiska bokstäver. Därmed öppnas
vägen till den tyska dikten. Det första steget
in i den nya världen blir bekantskapen med
Heines "Buch der Lieder". Det är signifikativt
för Schalom Asch, att Heines lyrik väcker hans
olust. Från Bibel och Talmud var han vand att
betrakta varje tryckt ord som heligt och
vägvisande. Han kunde inte fatta det lätta,
blasfemiska eller skämtsamma maner, vari Heine
gav ut sina lyriska upplevelser. Det negativa och

cyniska var Asch mer än förhatligt, det syntes
honom som ett vidunderligt avfall från den
centralt judiska livsstilen med dess livsallvar
och fromma munterhet. Däremot verkade den
klassiska tyska dramatiken, framför allt "Faust",
överväldigande på honom. Där fann han
religiöst allvar. "Bis zum heutigen Tage kann ich
kein Verhältnis zu einem Werk finden — mag
es noch so genial sein — der Welt und
Men-schen nicht mit religiösem Ernst
gegenüber-steht." Satsen ger svagheten och styrkan,
begränsningen och omfånget i Aschs litterära
hållning.

Emellertid tog den unge Aschs litterära
försök en ände med förskräckelse. Hans
omgivning hade ingen förståelse för sådana
världsliga ting som dramatiska utkast och
grubblande dikter på "tyska". Hans
anteckningsböcker jämte de tyska klassiker han i hemlighet
förstått att förskaffa sig brändes i kakelugnen.
Det återstod, skriver han, endast två
möjligheter, att ta livet av sig eller ge sig hemifrån.
Det senare var mer lockande, och nu började
Schalom Asch ett vagabonderande liv. En tid
var han småbarnslärare i en liten by,
småningom hamnade han i en liten stad i närheten
av den tyska gränsen, där han fann en ytterst
ojämn försörjning som brevskrivare åt mindre
pennvana. I denna verksamhet vann han rentav
en viss berömmelse; sina groteska upplevelser
har han senare litterärt utnyttjat i "Gott der
Rache". "Året i byn, då jag lärde känna
naturen, var min förberedande skola, den tid då
jag i landsortsstaden Vloclavek sysslade med
brevskrivning, var — för att nyttja Gorkijs
ord — mitt universitet."

Försörjningsfrågan var emellertid för den
unge Asch en sekundär fråga, det viktiga var
att han fick läsa och skriva. Han slukade
litteratur, kopiöst och planlöst, blev för en tid
entusiastisk sionist, skrev och skrev — på
hebreiska, då tyskan visat sig alltför besvärlig
att behärska. Möjligheten att dikta på jiddisch,

392

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free